Och visst, jag har varit platoniskt kär i Alexandra Rapaport under årens lopp. (jag är galen i brunetter...).
Men Drottningoffret? Jag begriper ingenting. Var ligger dramaturgins kärna?
Jag känner inte som helst spänning.
Ni som gillar den: det är säkert Tom det är fel på.
Lämna gärna en kommentar om vad som är bra med den?
Vad tyckte du?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar