onsdag 28 september 2011

Run! Hide! All That Jazz Live

Åh ljuva 80-tal. Kunde det bli bättre än detta suveräna band...

Bortglömda band som var asbra: All that jazz

Vem minns All that jazz?
Bandet från Värmland som döpte sig efter en låt av Echo & the Bunnymen.
Okey, jag lärde känna sångaren Peter Leaf när det var tänkt att jag skulle bli deras nya basist efter att orginalbasisten hoppat av efter första albumet.
Jag hade då postat en demo med ett band som jag var med i (där Jörgen Wall spelade trummor, senare Thåström, Olle L, m.fl) och några dagar senare vaknade jag av att Peter var i luren.
Bandet jag var med i lät som All that jazz, så det var inte så konstigt att Peter gillade mina basgångar.

Nåväl, jag var i studion flera gånger medan de spelade in tvåan "Colorblind" på Katarinavägen där studio Decibel låg.
Krogrundor naturligtvis och ibland somnade jag hemma i Peters lägenhet i Aspudden. Han var den enda av medlemmarna som bodde i stan, de övriga var kvar i hemstaden Karlstad.

Den här låten är fantastisk.

Minns ni?

tisdag 27 september 2011

Mina förebilder är...

Som sagt, författare och musiker var alltså planen, när jag var 14-15 år.
Författandet blev ett fiasko med 4 !!!!!!!!! refuserade romaner.
Musiker blev jag och tjänade lite pengar på det också och fick se inte bara Norden utan även Europa och träffa massor av intressanta musiker och för all del rockstars också.
Turnebuss och bära förstärkare och soundchecka blev en del av mitt liv under 80-90-talet.

Stiff Breeze live. Tom i mitten med vit skjorta och sin älskade Aria 2 bas.
Först basist i ca 20 år - 1983-2003 - tills jag tröttnade på att bara spela andra bandmedlemmars låtar, så jag bildade TenderBeat som gav ut en lågbudgetcd 2006, finns på Spotify m.m.

Så mellan 2006 och idag har jag inte gjort mycket. Några covergigs som inlånad basist. Skrivit 8 nya TenderBeatlåtar som jag inte orkar spela in.

Skönt.
------------------------------------------------------------
Så vilka var mina förebilder då 1982?
När jag började alltså och framåt.

Författare: Ulf Lundell, Klas Östergren, Strindberg, Per Hagman, Claes Holmström, Unni Drougge, Stig Larsson, Charles Bukowski.


Husgudarna. Tyvärr tyckte aldrig något bokförlag att jag nådde dit.
Mitt stora problem var att jag kopierade för mycket.
Fann aldrig någon personlig stil.

Fiasko med andra ord. Offrade flickvännerna hela tiden.
Förhållandena flög iväg som träflisor framför en svarv. Nya hela tiden. Underbara flickor som sökte äkta kärlek. Vad fick dom? En egoist som bara skulle få sin debutroman utgiven. Inget annat intresserade mig.
Kvinnor hatar att vara nr 2. Nr 1 eller så sticker dom.
Jag klandrade dom aldrig...
Foto: Tom 1986 med sin första kärlek Monica.

-----------------------------------------------
Basisterna har jag nämnt.
Bruce Foxton, Janne Borgh, Jason Newsted, Flea.
Foto: Tom med Janne Borgh från Strindbergs

----------------------------------------------
När jag blev låtskrivare började jag upptäcka kungarna på det området.
John Lennon, David Bowie, Stones på 70-talet, Elton John, Thåström, Tom Petty.
De lärde mig hantverket.

Idag kan jag skriva en bra poplåt på 20 minuter om jag måste.
Man lär sig hantverket.
(Text tillkommer givetvis efteråt).


Av nyare LÅTSKRIVARE så uppskattar jag Håkan Hellström, Henrik Berggren (Broder Daniel), Veronica Maggio, Niklas Frisk (A Camp, Atomic Swing), LykkeLi, Robyn.

Vet inte hur min framtid som musiker ser ut.
Att spela in en skiva tar ALL energi ur en människas liv. Innan man somnar funderar man på hur kören ska låta....

Ett alternativ är att ta fram basen igen. Hora sig med covers.
Vi får se.

Så var det för mig.

Hugs

En solig tisdag i Toms liv

Jamen hej igen.
Har det svårt med bloggandet numera. Beror INTE på nån patetisk tidsbrist. Att man har fullt upp, är btw 2000-talets hippa trend. Vilket jävla trams!
"Fullt upp"?. Är du nån jävla träl eller?
DU bestämmer vad du ska göra. Okey, på jobbet är en sak. Tom hade t.o.m sömnproblem i aug pga "fullt upp". PÅ jobbet ja.
Jag syftar på dom som har fullt upp. Utanför jobbet.
Jag har det ibland. Men jag gör det inte till något självändamål.
Ofta beror det bara på att det blir extra mycket tennis den veckan plus en date eller nåt. Ja, då blir det fullt upp.
Den veckan ja. Men oftast frid. Frihet. Jag bestämmer.

DU styr ditt liv.
Vill du inte ha fullt upp på fritiden - nä ha inte det då!
Du är ingen slav, eller hur?

Nä, har bara svårt att hitta nya infallsvinklar i Nöjesbloggen. Skriva om privatlivet som Blondinbella och Kissie skulle ju inte funka. För lite smink, botox, shoppingrundor i mitt liv.....:)

-------------------------------------------------------------------------------------
Nog om det.

Har fått massor av tid över sedan jag beslutade att inte göra heminspelningar. Skönt.

I lördags hade vi från Vårberg återträff på fartyget Patricia.
Kan ni fatta att mina två första flickvänner från högstadiet var där!
Gina och Lena Lindström. Jisses, vad nervös jag var innan...
Plus Mia N som jag själv var svag för.
Lelle och Dana kom också och Dana har jag ju spelat med och Lelle hade jag inte sett på åratal.
Lämnade festen när det var som roligast, ty jag ville hem till sonen.
Foto: sångaren Dana och Toms bas nere till höger

------------------------------------------------------------------------------------

Fått erbjudande om Malaga. I oktober. Bo gratis i LZs lägenhet. Grustennis, bad, beach, Corona.
Låter bra bara det att Ryan Air är inte speciellt billiga om man som jag är sent ute.
Får se om jag hittar en billig biljett, just nu ligger Ryan air bokning nere.

----------------------------------------------------------------

Litteratur.
Läser en biografi av Thomas Bodström. Mannen kan skriva, helt klart. Skönt att han vågar vara kritisk mot sitt egna parti.
Men han är väl på väg ut, bott i USA ett tag och skrivit deckare istället.

--------------------------------------------------------------------

Film. Tror och hoppas att Jägarna 2 är så bra som den verkar.
Var så slut i skallen att jag tog hem ettan från piratviken.
När jag började titta så tänkte jag, vad i helvete gör Lennart Jäkhel där, han dog ju i första?
Ånej, det var ettan som jag tagit hem...

-------------------------------------------------------------------

Dags att börja resa igen. Helt klart. Köpenhamn i somras räknas inte. Men London i april med Ida var kanon!
Nu väntar antingen Malaga eller nåt annat i höst.
Fastna inte.
Älskar mitt jobb. Mina barn.
Men de ska inte kännas som fotbojor heller.

DU ÄR SÅ FRI SOM DU VILL VARA!
Kom ihåg det, kära bloggläsare...
Kram

lördag 24 september 2011

Saker som stör mig

Mycket kärlek på Nöjesbloggen.
Men lite ris nån gång ibland.

SAKER JAG HATAR:

Köer - kör stora omvägar eller byter affär om jag känner doften av kö. Bort!!!!!
Städa - har bara 48 kvm men funderar på städerska. Finns viktigare saker att göra...
Sova - så meningslöst. ser ingen glädje i att dagen/kvällen tar slut.
Få p-bot - man hatar sig själv.
Ha tvättstuga - 3 timmar wasted time. Kan inte påbörja nåt annat.
Tiden mellan arbetsplatsen - bostaden efter dagens slut. Hungrig. Trött. Apati. Livet är meningslöst.
Tomas Ledin - ett kräkmedel. Hur kan svenskar tycka om nån som döper en låt till "sensuella Isabella"?
Tunnelbana - fobi. Hatar människor och mobiler där, så jag slutade åka tbana. För jag vill älska männsikor inte hata dom.

Peter Jihde - en idiot. Hybris för att han blev programledare för smörjan Idol. Kan man vara så jävla dum?

------------------------------------------------------------------
Vad jag älskar vet ni redan...
Läs tidigare inlägg.
Puss

TV: "Tack för musiken" SVT

Ja då var serien färdig.
En fullständig ripoff på BBCs show med Elvis Costello och hans berömda gäster. Som är en av världens bästa musikshower.
Costello har intervjuvat bra och sen jammat med Police, Springsteen, Lou Reed, m.fl sen fortsatt intervjua. Lysande!

Upplägget är ju briljant. Bästa sändningstid på lördagkvällarna.
Ett problem bara.
Niklas Strömstedt som programledare var en smärre katastrof.
Troligen nervös som ett darrande asplöv.

Det var synd. Det behövs någon självsäker typ, precis som Elvis Costello, som vet att han är ett geni med gott självförtroende som kan känna sig jämbördig med Springsteen t ex. (inte försäljningsmässigt, men musikaliskt).

Niklas Strömstedt är mesig som människa. Mjuk. Lite töntig. Och tyvärr verkar han inte alls tycka att han själv är bra. Han liksom var liksom i underläge t.o.m inför en ny ung tjej som Annika Norlin.


Är programledaren katastrof behövs starka gäster. Ola Salo gjorde programmet på egen hand och vi tittare begrep att Ola nog tyckte synd om Niklas.

Men Eva Dahlgren, Annika Norlin, Orup, Pernilla Andersson, verkade mest tycka att Niklas frågor var urtöntiga, och drog inte något gratis alls åt den vettskrämda Strömstedt.

Betyg:
Som idé - 5 +
Gäster - 5 +
Programledare - 1+

Ny serie snart snälla SVT.
Men bra programledare tack. Nöjesbloggens förslag:

Magnus Uggla

Lasse Berghagen
Mikael Wiehe

Ciao.

Ungefär så här 24/9

Ni som kan er Thåström, vet att det är en låttitel från "Mannen som blev en gris" plattan.

Men honom har jag skrivit nog om eller hur?

Fredagkväll.
Träffade M och gick till Götgatsbacken och sen Hilton bar igen.
Egentligen tokig dag att ses på, alla är trötta efter veckan, söderborna hade fått lön och var högljudda som tusan, fullsatt överallt redan vid sju.
Hon är en av få människor som får mig helt avslappnad. När jag ser henne blir jag helt nollställd, behöver inte spela en roll, behöver inte imponera, behöver inte förnedra mig.
Bara vara den jag är...
Inte många som man når den kemin med.

------------------------------------------------
Lördag.
Löpningen igång igen. Äntligen. Som en dåre, springer jag nästan med ett leende på läpparna.
Alltid med AC/DC:s "Highway to hell" album i lurarna. Den är arg som tusan. Låtarna har en rak 4takt som passar in i dina löpsteg.
Den perfekta joggingmusiken!


----------------------------------------------
Lördag kväll.
Jag växte upp i en förort söder om stan. I Skärholmen centrum fanns en krog som hette Gyllene Bägaren. De som inte orkade med tunnelbanan till Söder tillbringade kvällen där istället.
Alla som hängde där har återträff ikväll på Patricia.
HW kanske kommer. Heino. Sindra. Gina. Lena. Ja vi får se.

Älskar gamla återföreningar. Även om jag missade den förra i våras. Ur form.
Idag -  i form!

-------------------------------------------------
Tennis vid Haga Tennis i torsdags med AA. Oroligt svåra vindförhållanden. Vi kämpade på i en 5setare. Resultat: 6-0,6-2,6-2, till mig.
Inte så konstigt eftersom AA inte spelar i klubb.
Han kan bli bra. Om han vill.

-------------------------------------------------------------------

torsdag 22 september 2011

R.E.M. - Nightswimming

R.E.M slutar!

Mina två favoritskivor med R.E.M:

Out of time - Avskedsgåva (vinyl!!!) när jag slutade på Telia 1991. "Shiny happy people" med sångerskan från B-52s, bara en sån sak...

Automatic for the people - Gröndal 1992. Mormor dog 1994 och låtarna "Nightswimming" och "Find the river" blev hennes avsked, jag spelade den om och om igen när min mor hade gett mig dödsbudet. Innehåller Kurt Cobains favoritlåt med gruppen; "Everybody hurts"

Andra bra låtar:
Its the end of the world (as we know it)
The one I love
Popsong 89

Tycker inte gruppen gjorde så mycket bättre efter dessa två mästerverk.
Farväl R.E.M och tack för alla år.

Efter KSMB, Strindbergs, John Lenin

Den här kanonlåten är från Johan Johanssons första soloskiva efter nämnda band.
En bra låt om att vi alla är lika i grunden.
Aktiemäklaren och uteliggaren.
Johan har just släppt sin tredje soloskiva, efter en lång lång väntan...

Johan Johansson - VA?!

tisdag 20 september 2011

Vet inte om det kan bli mycket bättre...

1978. I USA. Steven Van Zandt (leadgitarr och senare i Sopranos) i basker.
Clemmons lyckligare än någonsin (RIP 2011). Bruce glädje när Steven spelar solo och sen när The big man spelar saxsolot.
Vet faktiskt inte om livemusik kan bli mycket bättre?
Argare rockmusik finns.
Men denna version är så fylld av arbetarklassens uppror.... att jag inte vet om det kan bli bättre än så...

Promised land från 1978 med The Boss.

Bruce Springsteen - The Promised Land

söndag 18 september 2011

Sveriges bokförlag lydde Nöjesbloggen!!!

Ni som läst länge, minns kanske mitt inlägg 2010, som byggde på att biografier från musiker kommer från utländska stjärnor.
Jag hade just läst Jan Guilious förträffliga biografi som var mycket läsvärd.
Jag tog upp att Plura i Eldkvarn var en av få som gett ut någon biografi, jag gnällde över att någon biografi från Thåström eller någon annan ikon kommer vi aldrig se ljuset av.
Men från Ron Wood eller Ozzy Osbourne är det inga problem.
Att läsa en biografi av en favoritartist är nog det bästa jag vet!

Om de svenska förlagen läste Nöjesbloggen vet jag inte, men dom lydde i alla fall. Bra så.

Efter mitt inlägg, blev det stort pr-pådrag när punktanten Kajsa Grytt skulle ge ut en biografi på Norstedts våren 2011.
Modigt av Norstedts eftersom Kajsa Grytt knappast är välkänd som en Robyn direkt...

Tätt därefter har nu biografier kommit från två legendariska rockstjärnor i Sverige, nämligen Olle Ljungström och superstjärnan Kee Marcello från Easy Action och Europe.

Olles bok är ingen äkta utan bygger på massor av intervjuer av samma reporter under lång tid. Men ändå. För mig är det julafton...

Toppen, båda böckerna ska köpas imorgon.

Tänker tillbaka på Plura som var först ut, för några år sedan.
Den var okey men det var lätt att känna sig proppmätt när den lästes. Dels beskrevs goda måltider och enorm alkoholkonsumtion sida upp och ner. Stora delar av boken hade dessutom jag och många andra redan läst eftersom den byggde på hans blogg "svart blogg" som skrevs innan skivan med samma namn släpptes.
Proppmätt var man efter Pluras självbiografi.

Om utvecklingen fortsätter i Sverige så väntar jag med spänning på följande biografier:

Joakim Thåström "Mitt liv från Skebokvarnsvägen 209 till idag".
(kommer aldrig hända, möjligen om han erbjuds an offer he cant refuse)


Carola "Från kristen oskuld till att ligga med Poodles trummis"

Lena Ph "Därför vill jag alltid se kåt ut på scenen - mitt liv i ord..."

Magnus Uggla "Mitt liv från Östermalm till punk till Danderyds villakvarter"

Thorsten Flinck "Ett geni och mitt kaos bakom kulisserna"


Jag väntar...

Tecken i skyn

Vill bara inte fara med osanning här.
Har lagt ner min hemstudio. Har tjafsat med 2 musikprogram och bara trubbel. Allt jag skrivit och fotat kommer inte att gälla framöver angående inspelning hemma.
Kortfattat:
Gjorde demos i Reaper.
Fick låna ett berömt trumprogram av KH.
2 problem:
a) KH hade inte med sig någon produknyckel till trumprogrammet, alltså gick inte cdn att använda.
Inga trummor och hade ingen lust att köpa.
b) när sen 8 demolåtar var klara så GICK DET INTE ATT GÖRA MP3 AV DOM. Reaper hade inte den möjligheten.
Wavefiler blev det och en massa bök.
Wavefiler går inte att mail som ni vet...

Hittade istället gamla hederliga Cubase, som jag hade sparat sedan 2008. En gratisversion.
Skulle börja förra veckan.
Vad händer? Inget alls eftersom min pcs ljudkort inte synkade med Cubase och något ljud kom inte. Istället försvann allt mitt ljud under några timmar tack vare allt fifflande med att få ljud ur Cubase srx.

Sista varianten var att jag fick crackat Cubase 6 på ett usbminne av JH, som själv jobbade i det och det lät förträffligt med trumprogrammet.
När jag kom hem och klickade på de två filerna som nu skulle spela in hela TenderBeat åt mig, så kunde inte Windows öppna dom. DAA filer var det.
Åååååååhhhhhh.
Letade upp gratisprogram som kunde öppna DAA filer.
Men det gick ändå inte.

LÄR DIG TOLKA TECKEN I SKYN.
DU SKA INTE SPELA IN MUSIK HEMMA ENSAM MED EN PC!

Kände mig oerhört befriad när jag kom fram till det.

Lika bra att bli basist i ett coverband eller nåt.

Puss o kram
Hej hej
Foto: Stiff Breeze 1999 på Obaren, Sturehof, Sthlm

lördag 17 september 2011

The Ark - One of us is gonna die young, Stockholm 16.9 2011

Farväl The Ark!

Klippet är från igår.
Orkar man inte med Olas långa sorgliga monolog, så börjar den otroliga låten från tredje albumet vid 1,34.

Ni som följer Nöjesbloggen vet hur jag känner för grabbarna. Hur jag skrev brev till Ark efter ha hört första singeln på P3 om bad om att få bli deras manager. Hur jag såg dom på Gröna Lund sommaren 2010 och sen med O på Cirkus i vintras.


Tack för underbar musik och dessa år från 2000-2011 igår.

Någon ny Ola Salo lär knappast dyka upp i första taget...

Farväl!

torsdag 15 september 2011

Lars Noréns dagbok

800 sidor tillbakalämnade till Kungsholmens bibliotek idag.
Ja, jag vet, jag fuskade som fan. I natt hoppade ett halvår här och där bara för kunna komma till slutet nån gång.

Sammanfattning:
Hans arbetsliv bestod av möten. År 2001 - till boken kom ut. Med skådisar eller folk som ville sätta upp nån pjäs av honom. Verkade prata i mobilen oavbrutet...Möten, repetitioner. Gotland. Östermalm.

Ärligt. Han jobbade i Oslo några månader och blev som 57-åring svårt förälskad i en vacker 25-åring i ensemblen (Kirsti). Hon var dock upptagen och man lider varje sida med hur lönlös hans förälskelse är.
Norén gifte sig som 47-åring och i första delen av dagboken så är äktenskapet efter 10 år på upphällningen. De försöker få barn genom provrörsbefruktning och ansökan adoption. Inget lyckas och hans fru är konstant deppig.
Ärligt.
Dagboken slutade (ska inte avslöja slutet om ni ska låna idag) med en olycklig historia, den tredje i boken. Precis som Lundell så funkar inte tvåsamheten och han önskar sig istället ensamhet och när Lars (och Lundell) sen blir (ensamma alltså) det de längtat efter, så infinner sig bara den stora tristessen istället.
Så vad var det de längtade efter?

EN DRAMATIKERS DAGBOK.

Är du minsta intresserad av teater så läs den för tusan!

Om SVTs "Maestro"

En våt dröm för Nöjesbloggen, kändisar och musik.
Tyvärr bara en musiker med här - Marit Bergman - de övriga var en brokig skara.

Ja, det är väl SVTs svar på Idol...
Precis som Fångarna på fortet, gäller det att förnedra kändisarna.
Claes Elfsberg var direkt usel och blev säkert övertalad av sin chef.
"jag fattade ingenting, jag hade lyssnat på en syntversion!!!!! av det klassiska stycket",
sa han när det var dags att åka hem.

Programserien har gjort mig förälskad i Petra Mede. Ännu mera än innan.
Hon är bara underbar! Snygg, snabb, rapp, karisma.
Om hon nu är singel; ett mysterium?

Ola Rapace - cool som få.
Marit Bergman - som jag haft kontakt med via Bredäng (hon bor där och vi delade t-bana ibland och kände igen varann från våra Myspacekontakter) och Myspace, är gravid och charmig som vanligt. Vore kul om hon vann.

Petra Mede verkar tycka det är roligast, de övriga gör det nog för gaget.
Hoppas Petra vinner!
Go go Petra!

Har ni missat, klicka på länken här, så får ni se Mede i toppform:
http://www.youtube.com/watch?v=mcgSxJlgTLc

Hon är bara bäst!

Lyssnar just nu: Pixies "Trompe le Monde"

lördag 10 september 2011

Fredag uteservering i sept

En av mina bästa vänner H och jag satt på en Paris-liknande uteservering ända till 20.30. Sen tyckte även vi att kylan bet... Det där med att sitta i soffan och se på tv kan funka bra. Men. INTE en fredag eller lördagkväll!! Annars är det ok.
Frågan är om jag tycker likadant i januari med 15 minus ute....


När jag stadgar mig så inser jag att det måste ske med en kvinna som gillar att vara ute bland folk. Soffan och tvn har alltid känts som en cell för mig...
Poängterar att jag syftar på fredag och lördagkvällar. Kan bara inte sitta hemma då. Däremot söndagkvällar SKA man sitta hemma. Alltid bra på tv på söndagkvällar:)

Hemma hos Tom

Så här ser skivstudion ut. Bas, gitarr, sång får plats här.


Stereon! Hjärtat i lägenheten. Ca 1/20 del av skivsamlingen får plats. CDhögen på golvet är från piratviken och de skivorna är lätta att glömma bort. Därför lyfts dom fram ibland för att spelas, de med.

Pioneer cdspelare och högtalare. Amp med tuner från Sonab. Hörlurar är Sennheiser.

Var bor jag? Jag finns inte ens på Eniro, så att berätta det här vore ju idiotiskt:) Faktiskt bara Dominika P från Army of lovers, som lyckades spåra adressen. Starkt gjort. Sydvästra Kungsholmen, men det vet ni ju eftersom jag avslöjat var jag badar. Vem bryr sig?
Personligen skulle jag vilja veta hur Zlatans hus i Italien ser ut. Och Lundells gård på Österlen.
Fler är jag inte nyfikna på, ang boende.

Lyssnar just nu: Son of a Plumber. Per Gessles absoluta bästa prestation. Inte en käft brydde sig. Psykadelisk pop med 60-talsdrag och massor av vemod. Här struntade han i det hurtiga och glada som jag hatar så. Därför älskar jag Son of a plumber så hårt. Hiten var "Joanna says".

Ok måste sticka. Hej hej. 

torsdag 8 september 2011

Nr 1 i världen ger tennislektion samt härmar Mcenroe

Novak är idag nr 1 i världen. Lektionen spelades in 2009 då var han nr 4, inte så illa det heller.
Han ger oss här sina tips.
Spelar du tennis - check this out!

A Free Lesson With: Novak Djokovic

Filip&Fredrik kl 22 varje dag

Som jag tjatade om deras nya show.
Men vilka skitnyheter.
Och som de behandlar gästerna, som skit. Några repliker sen är dom borta...
Diplomaten Jan Eliasson (om Libyen) är den ende som fått respekt och berätta ordentligt.
Speciellt Filip har JÄVLIGT SVÅRT ATT vara tyst och inte avbryta gästerna.

Om de bara valde ut tyngre nyheter skulle det kunna vara skitbra!

Kärleksdejtingprogrammet de hade innan var mycket roligare!

Natti natti

Va haru för favoritbasister rå?

Den frågan kom ofta på fyllan under 80-90-talen. Man hade mött nån musikerkollega i baren på Ritz som spelade gitarr eller trummor och efter tredje ölen brukade frågan komma.

Från början 1979:
Bruce Foxton i The Jam. Rickenbackerbas och jag älskade att han även hoppade när han spelade.
Flink som tusan och sjöng ofta stämma med Paul Weller.
Gillade Bruce mycket mer än Sid Vicious (cool men värdelös).

Sen kom The Cure med svarthåriga Simon Gallup på basen. Oerhört cool och basen nere vid knäna och kluriga basgångar.

I Sverige hade min vän Janne Borgh dykt upp i Strindbergs, och han gillade också Bruce Foxton, så det blev kemi direkt. Min första bashjälte i Sverige. (Fjodor i Ebba var ju stenhård, men jag hade svårt att smälta att han spräckte Ebba Grön...)

Chrille Falk i Imperiet var ju också en svängig basist som kunde lira ordentligt.

Många fler var det inte under 80-talet.

Jag spelade ju även i hårdrocksband på 90-talet. 1991 var det omöjligt att bortse från Metallicas svarta album där jag upptäckte Jason Newsted. Jag köpte hela boken med ackorden till den skivan och lärde mig basen utantill så jag spelade unisont till Jasons tunga groove.
Den bästa basskola man kunde tänka sig...

1992 upptäckte jag Flea.
Geniet i Red hot chili peppers som alltid spelar 4 strängat på en Precisionbas och får allt att svänga, funk, pop, rock, ballader. Flea är den som har stannat hos mig. Har försökt hänga på honom ibland men det är svårt...Idag 2011 är Flea den basist som jag alltid kan avguda. Som jag fortfarande respekterar.

Thats it folks. Fler är det inte.
Oj. Ok. Jag älskar Thin Lizzy. Phil Lynnot..... mmmmm. En grym basist som dessutom sjöng samtidigt vilket är jävligt svårt.
Sting i Police var också en fantastisk allroundbasist under Policeåren. Reggae, punk, pop, Sting fick allt att svänga. Sjöng dessutom samtidigt...

Klippet är givetvis med FLEA.
Basgången är så svår att den alltid ligger med i basskolor på internet. OM ni försöker spela bas till denna låt - bli inte lessna om det inte går. Det är Flea som kan den...

Ha de bra. Toms favvobasister alltså.
Hej hej

Red Hot Chili Peppers - Aeroplane [Official Music Video]

tisdag 6 september 2011

En av världens bästa skivor - 20 år nu.

1991 släpptes Nirvanas legendariska "Nevermind". Ett album där samtliga låtar var bra.
Skivan dödade slutligen pudelrocken som regerat länge, band som Europe, Bon Jovi, Whitsnake, Yngwie Malmsten, blev överkörda av Nirvanas andra skiva.

Den här videon har jag haft upp förut. Som en av de bäst musikvideos som gjorts någonsin.
Att låta Nirvana ha vattenkammat hår och delta i en 60-talsshow i svartvitt är bara genialt!

Studera gärna Kurt Cobains ironiska hatsmile under inspelningen...

Nirvana - In Bloom

måndag 5 september 2011

Bara musik och film gör mig lycklig

Kärleken är störst. Ja absolut.
Mitt kärleksliv är tyvärr inte som Per Holknekts.... Precis, han äktade Lena Ph för en tid sen....Per var 50.

Nä så lossnar det inte för mig.
Kärlek för mig nu är att knacka på skateproffsets sovrumsdörr och se honom yrvaken med rufsigt hår och vilsen blick och säga Godmorgon min älskade son.
Hur han vaknar till och mumlar "gomorron" och vänder sig om. Fast klockan är 11.30...

Musiken och filmen. Än så länge. Men det gör mig lycklig. Som goda substitut.
En fantastisk låt jag skrivit.
Eller en bra låt jag sjunger till.
Eller en film som jag lipar till vid eftertexterna...

Men visst längtar jag.
Dit där Per Holknekt är...

Bortglömda band som var asbra: The Teardrop Explodes

1981-1983. Liverpool. Storhetstiden. Geniet Julian Cope och hans musiker kämpade mot Echo&The Bunnymen. I motvind. Echo var coola trendsetters (rockarna, frisyrerna, omslagen, divaattityden).
Teardrops Explodes hade bara jävligt bra poplåtar med skruvade texter.
Treason t ex. Den målade infödingen som dansar. Lsd tripp eller?
Inte en käft brydde sig efter andra plattan "Wilder".
Kanske var Julian för skruvad?
En grym sångare och bra låtskrivare!!!!

Julian Cope startade senare en solokarriär som märkligt nog blev större än hans band.
Höjdpunkterna var World shut your mouth och S:t Julian.

Idag bryr sig inte någon om The Teardrop Explodes.
Men de gjorde 2 bra plattor som var asbra.
Check it out!!!!
Piratviken eller Spottan.
Brittisk pop med LSD influenser som bäst!

Teardrop Explodes - Treason

Televison "4 stjärnors middag", kanal 5

Hej kära bloggläsare!

Lite tv här. Från nöjesexperten...
OM ni missade så se på Kanal 5 play! Bra.

"4 stjärnors middag".
Kanal 5 hämtade konceptet från TV4 som redan kört "Halv 8 hos mig" med en totalt okänd person som lagar mat åt andra okända, sen sätts det betyg. Här var det dock superstars!

Reflektioner från sörjan :

Arne Hegersfors - legendarisk gubbskämtare och hockeykommentator

Hade EN enda rätt som han kunde, den hade han lagat över "150 ggr" påstod han utan att skämmas... När han lagade såsen till kycklingen mådde jag illa.
Arne hällde i massor av smör, chilisås, cocosmjölk, minst 5 kryddor, till sina kycklingfileer i stekpannan.
The old school. Blanda massor så blir det nog bra...Kocken såg förundrad ut.
Gubbattityden kom när han visade sig vara en gammaldags manschavunist... Frun (eller hustrun som alla oldtimers säger) hade städat lägenheten, och lagade all mat. Och svensk damfotboll var värdelös....Ja utom Arnes underliga chickensurprise då.

Hanna Hedlund - började på Wallmans salonger sjungande servitris, knep åt sig Martin Stenmarck, (som också började där) hennes lycka var gjord. VAD är hon känd för egentligen?

Charmig. Var inte länge sen jag såg henne på Grönans lilla scen då hon var lekledare åt barnen mellan kl 14-15 varje dag. Vet fortfarande inte vad hon ÄR? Hanna släpper inga skivor. Hon turnerar inte. Kanske är det Martin Stenmarck som drar in kosingen?
Personligen har jag svårt för kvinnor som snabbt som attan ska prata om sin pojkvän. Revirtänkande tror jag.
Kocken pratade mat med Hanna och givetvis var det MARTIN som hade gett henne receptet på marinaden. Hon t.o.m ringde Martin för att få receptet till hans marinad... Kocken var inte nådig:
"Så pinsamt att hon ringer sin snubbe när en proffskock står brevid".
Enligt rykten som går så är Hanna gärna stolt över att vara den kvinna som fångade in hunken Martin Stenmarck. Tror t.o.m hon gjort en revy om det som hette "Det är jag som hans flickvän " eller nåt liknande.

Patrik Isaksson -

Bor i Dalarna som Tom gjorde bara för ett år sen. Verkade även ha en lägenhet i Råsunda ett stenkast ifrån Toms arbetsplats. Så visst, jag kände en viss kemi. Men somliga är mesiga.
Jag tänkte mest på hur tråkigt det lät att bo med fru och 2 barn på en gård i Dalarna.
Eller så är det just det jag drömmer om?
Det LÄT bara tråkigt...

Bäst: Kocken. Verkar cool och smart och jag gillar syrliga kommentarer.

Sämst: Ensamma mamman med piercing i näsan frågar Hanna mitt under maten om hur hennes förlossning var........Och Hanna nappar och berättar......UNDER varmrätten.....

Sammanfattning: eftersom de inte fick supa till så blir det inte lika bra som hos PLURA!

PLURAS KÖK!!!!
KOM TILLBAKA!


And where do we go from here?

Får allt svårare att blogga. Två år. Jag har tömt hela mitt privatliv, hela min musiksmak, min goda litteratursmak, mina tennisråd, tv, film.
Tittar man på dagens bloggar, så skriver ju 99% av bloggägarna om deras tillvaro, som en dagbok.
Jag har gjort det ibland, men absolut inte för ofta.
Att läsa om Tom är givetvis inte lika intressant som att läsa om Pernilla Wahlgren.
Fast hon har ju inte turnerat i Tyskland och spelat på anarkistklubbar och sovit i ockuperade hus i Leipzig...

Nå.

Så jag skulle kunna fortsätta som de flesta. Skriva om mitt yrkesliv (ingen vet än hur jag försörjer mig t ex) eller skriva om mina helger med sonen (skateproffset) eller mina romanser.
Men om man är relativt (nåja...) okänd så blir det ju pannkaka av en sån blogg.
Tror jag.
----------------------------------------------------------------------
Så vi får se. Du som läser Nöjesbloggen har för alltid en plats i mitt hjärta.

lördag 3 september 2011

En vecka som tennisproffs

Tisdag - Första rundan i årets KM. Vinst med 6-1,6-2. Jag var storfavorit. BRA TOM!

Onsdag - Stenhård träning med JH. Han är bättre än jag så nu ger det effekt.

Torsdag - Andra rundan i KM. Mötte titelförsvararen.... Vid 3-4 bryts matchen.

Fredag - Forts andra rundan i KM. På gruset drog han iväg, hårda toppade ner mot baslinjen, jag orkade inte stå emot. Loss med 3-6, 1-6. Out of the tournament for this year.

Lördag - jobba i MIK hallen. Suger... Ska dit nu.

Söndag - VILA!

Ciao