Vem ska jag tro på?

Trots att jag var nära att bli Di Levas basist 1986 så handlar inlägget inte om honom.
Detta inlägg handlar inte om nånting. Utom:

Efter 2 års väntan blev jag spelare i SALK. Alltså Björn Borgs gamla klubb:
Stockholms allmänna lawntennis klubb.
Första match: på torsdag.

-----------------------------
Märkligt att Tomas Ledin, som troligen är den mest musikaliska i Så mycket bättre, gör de sämsta versionerna. Han är en bra sångare, och.......... tänkte skriva gitarrist........ äh han gör sämsta versionerna i alla fall. Laleh de bästa!

--------------------------

Kapitel 11 på deckaren. Satan vad bra den blir. Bye bye Liza Marklund...

----------------------------
Thåström: fan släpp skivan snart. Jag dör..........

-------------------------

Avslutar detta trams med citat av min gamle hjälte Olle Ljungströms mor, från filmen om Olle:
"Olle har aldrig gjort något som han inte gillar....... så det där med jobb....tror jag inte är hans grej".

Puss&kram

Letar efter.... nånting bättre

Har inget att komma med. Väntar på besked på viktiga samtal. Skadad i hande av en blåsa så ingen tennis överhuvudtaget. Ångest. Tennis är det bästa jag vet, efter att skriva en låt eller en bok.

Men typ så här har denna vecka varit:

Lyssnar: Lalehs 2 första plattor. Kanon!

Gör: Sover hela tiden. Konstant trött.

Önskar: Att samtalet kommer så kan förändra mitt liv. En sista gång.

Vill se: Electric Boys på Debaser på lördag. Tyvärr krock med FB mingel.

Mat: Åt japanskt med JW i tisdags. Min gamle vän har en enorm karaktär. Han gav mig inspiration.

Less på: Att höra tjat om en ek på Östermalm överallt

Köp: Red hot chili peppers nya. Som jag längtat, nu med ny gitarrist. Warner vägrar Spotify, så jag måste köpa min första cd på 2 år:) USAs bästa band någonsin!

Fiasko: Ville läsa en svensk deckare som sålt massor. "Det fördolda" av två tv-manusförfattare. Så genom-usel att jag kunde hoppa 50 sidor här och där. Säkert skulle det bli en bra tvfilm, men som bok med alla dessa klipp och snabba kommentarer. Fy fan. Återigen på en gymnasieelevs Svenska B nivå...Av två vuxna karlar! Och sånt här köper svenskarna......... Varning, köp ej!

Gäspning: Liza Marklund släpper ny bok. Gääääässssssppp Zzzzzzzzzzzzz.

Ser fram mot: Lettland nästa lördag. Älskar att resa. Att ta första ölen på flyplatsen. Ahhh.

Läser just nu: Strindbergs stjärna, av en jornalist som heter Wallentin. En svensk ripoff på DaVincikoden. Än så länge godkänd, ca 60 sidor in. Ger den några dar till.

Kvällspress hausse: På spåret, börjar igen. Jaaa? Och???? SVT slåss hårt nu mot reklamskitkanalerna...

---------------------------------
Slut på tramset. En meningslös vecka. Igen. Jag gör snart comeback i livet. Ger mig inte.

Kram

Bortglömda band som var asbra: Psychedelic furs

Hiten från deras bästa album "Forever now". Jag och mina vänner dividerade jämt om titeln betydde: Älska min väg, eller Kärlek är min väg.
Vi var 17.
Vad tror ni titeln åsyftar?

Bortglömda band som var asbra: Psychedelic furs

Bandet från England som Imperiet älskade. Se omslaget till Blue himlen blues. En total ripoff på ett av Furs omslag.

När jag och Magnus Paulsson såg Furs på Draken 1985 så stod hela Imperiet framför oss i kön och tjafsade om en biljett eftersom Thåströms flickvän Petra Nielsen var med och det hade blivit nåt fel med fribiljetterna från Ema Telstar.


Första och enda gången som jag skakat hand med en artist på scenen.
Sångaren Richard Butler såg mig i ögonen på första raden och tog min framsträckta hand från scenen.
Stort. Jag var lyrisk i dagar efteråt.
Deras bästa skivor var:
1) Forever now. 1982
2) Midnight to midnight 1987
3) Mirror moves. 1984
4) Its a world outside 1991

Största hits:
Pretty in pink - från filmen, ett soundtrack.
Heaven - 1984
Heartbreak beat - 1987
In my head - 1991

Check it out.
Har du Spotify tar det väl några sekunder?
Ett av världens bästa mest bortglömda band.

Love my way./Tom

Ska nog skriva till Carola

Lördag. På promenaden runt Kungsholmen träffade jag på S. Som om det inte var nog med att vi sågs igår:)

Mina gamla musikerkamrater från gymnasiet dök upp på Hotell Malmen igår.
AB från Mobile Homes och PW från massor av band bl a orginalsättningen av TenderBeat.
Vilket AB också gjorde eftersom vi repade i Mobile Homes replokal.
Härliga grabbar!

Numera är AB ex i Mobile Homes och istället konstnär, med utställningar varje år.
PW är egen företagare inom web.

Hotell Malmen är ett av få ställen jag kan stå ut med på Söder. Annars tycker jag den stadsdelen bara rörig, kriminell, och jobbiga människor som tror de är hippa...
Till de hippa fjantarna på Södermalm vill jag skrika en fredagkväll:
JAG HÄNGDE PÅ SÖDERHALLEN OCH RITZ 1984, INNAN NI VAR FÖDDA! DRA I VÅLD HÄRIFRÅN DIN JÄVLA TÖNTIGA REKLAMFJANT FRÅN HUDIKSVALL MED DINA SURDEGSLIMPOR!

Typ så känner jag.
Men jag säger inget. Håller mig därifrån. Igår hade jag KSMB (Johan Johansson) i lurarna och Rika barn lika bäst, bet rätt bra på fjantarna...

-----------------------------------------------------

Allvarligt, borde inte Carola vara nåt för mig? Såg ni SVT "Här är ditt kylskåp"? Hon verkade sakna kärlek lika mycket som jag. Årsbarn är vi också och förortsbarn från söder om söder.
Ska skriva till henne efter det här inlägget.
Återkommer om hon svarade eller inte.

Nä, dags för en öl med S.

Puss puss

En onsdag som jag vill glömma

Har en sån där fullständigt meningslös dag. Mitt i veckan, ingen kärlek, inget party, skit på jobbet, tristess på jobbet. En sån dag då man undrar vad man kan hitta på för att muntra upp sig?

De mest tokiga ideér brukar komma när jag mår så här.
En rätt vanlig är att hyra ut lägenheten och bo utomlands minst ett halvår.
NYC, London, Barcelona, brukar locka mig då.

Hinder. Dessa hinder.
Barnen. Ska jag lämna dom ett halvår? No chance...
Försörjning? Vad tusan ska jag jobba med i NYC? Kommer inte ens få visum...
Men jag är kreativ i alla fall. Jag tänker. Ständigt öppen för nya vyer.
Jag lever fortfarande.

Jag hatar hinder, det förstår ni nog.

---------------------------------------------------------------
Här kommer lite om mitt läge:

Plura i bar överkropp och intervju i Kungsholmens lokalblaska.

Barnslig är jag, så nu är jag kär i Laleh.

Lyssnar på: Lalehs andra platta. Ni vet, den med hiten Call on me.

Hittat tillbaka till författaren Tom igen. Skrivit 7 kapitel på kriminalromanen. Bra Tom!

Vet inte hur jag ska hitta kärleken längre. Jag går ju inte ut på nattklubbar längre.

Paul Austers nya "Sunset park" är jävligt bekväm. Gammal och trött.

Nä, vissa dagar vill jag bara ska ta slut.

Ska kolla in Mia Skäringer och showen "Dyngkåt och hur helig som helst".
Boken var skoj, minns jag.

Bye bye

Eldkvarn släpper äntligen nytt

Hunger Hotell från 2008 hade jag i Mp3spelaren så jävla länge. Min son hade just börjat skata på Fryshuset och jag kunde inte åka hem till förorten (där jag bodde då), utan var förvisad till att vandra runt Södermalm timme efter timme.
Med Hunger Hotell av Eldkvarn i lurarna.
Pirate bay var ju nytt för mig.
Hade gett upp bandet annars, men gratis gick det bra att digga...

Fantastisk skiva!!! De var tillbaka!

En sjuk sak var när jag under en av mina vinterpromenader runt Södermalm, lyssnade på Hunger hotell, plötsligt blev passerad på yttersidan av Eldkvarns gitarrist Carla Jonsson, över Skanstullsbron !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Samtidigt som jag lyssnade på honom.....

Jag tänkte att jag måste ropa på Carla och peka på mina lurar:
"Det är ni i lurarna, kom lyssna, du spelar gitarr här".

Jag ropade inte. Carla pinnade på i ett otroligt tempo. Jag släpade efter.
Det kändes som en film liksom.
Jag kände att det här händer bara once in a lifetime...

Eldkvarns nya har just kommit.
Är den lika bra som Atlantis, Död Stjärna, Svart Blogg, Hungerhotell (alla 2000-tal) så har jag en kul period framför mig.

Puss o godnatt

Litteratur: Knausgård slutar!!!!!!!

Ni som läser bloggen. Ni vet. Karl Ove Knausgård - en blivande Nobelpristagare i litteratur, utan tvekan.
Jag älskar den mannen endast efter två romaner, Min kamp 1 och Kamp 2.

6 delar har geniet skrivit.
Nr 3 just släppt.
Vad går Karl Ove ut med då?

HAN SLUTAR SOM FÖRFATTARE!!


Ja ja, han skrev två böcker innan Min kamp, klart jag ska läsa dom, men med tanke på hur okänd han var innan Min kamp, så....

Här kommer mina favoritepisoder från Min kamp 1 och 2.
INGEN annan författare är i Knausgårds klass när det gäller realism!
Ulf Lundell, ställ dig i skamvrån och läs och lär!

a) Min kamp 1:
16 årig Karl Ove vill på en nyårsfest som han tror att en tjej är på, och vill smuggla dit en kasse starköl utan att grannar eller föräldrar ser. Miljön är norsk landsbygd långt bort från storstan. Ca 20 sidor magi!

b) Karl Ove och storebror ska som vuxna, röja, städa upp i farmors hus, där fadern dött och supit ner sig med sin mor och skitit, supit, lämnat disk, allt i en röra, fyllekaos, hans sista 5 år... Bröderna ska röja upp i huset som stinker och samtidigt planera begravningen av sin far...Farmor pissar på sig och är senil.
Ren och skär Nobelprisklass!

Min kamp 2:
a) Karl Ove lämnar fru i Norge och flyr till Stockholm, Västertorp inom loppet av några dagar. Nämner Stig Larsson vid namn. Träffar sin nuvarande fru Linda och skaffar 3 barn och blir kvar i Sverige och bor på Regeringsgatan med en jobbig granne. Lysande!

b) Parmiddag nyårsafton, med par som Karl Ove inte känner för... Inget alls händer. Men bara Karl Ove kan få dig att läsa ca 15 sidor i ett sträck ändå! Genialiskt!

KÖP ELLER LÅNA NU FÖR FAN!

Blowing In The Wind

Det måste vända...

Vindarna vänder.
Alltid.
Rätt konstigt ändå.
Men jag tror vi kämpar emot i motvind och till slut så.
Vindarna vänder.

De har gjort det förr.
Måste göra det igen...

Jag är mycket nära botten just nu.
Så jag hoppas.
Att vindarna vänder.

Var det inte så Bob Dylan sjöng?

Hälsade på legenden som ett jävla fån..

Promenerade just över till Vasastan för en gångs skull. När jag kom in i Vasaparken (där jag lekte som barn eftersom mormor, morfar bodde i närheten) såg jag en man sitta på en bänk och bli fotograferad av en proffsfotograf.
När jag passerade bänken så var det Björn Skifs som blev plåtad. Våra blickar möttes och vad gjorde jag?
När vi fick ögonkontakt så
LER JAG OCH HÄLSAR PÅ HONOM MED VÄNSTER HAND, SOM OM VI KÄNDE VARANDRA!

Han log tillbaka och hälsade diskret tillbaka, rutinerad som han är.
Men jesus, vilken tönt jag är!
Värre starstruck än en tonårstjej som ser Robbie Williams på gatan.
Jag vände mig i alla fall inte om när jag gick vidare. Det hade varit droppen...
Kändishälsningen gjorde jag.
Om ni inte känner till den, så sker den när två kändisar ser varann på gatan, så kändishälsar de med en nickning eller diskret vinkning och fortsätter gå. Yrkeskollegor imellan liksom.

Jag gick vidare mot Dalagatan och tänkte:
a) Björn Skifs var ett proffs som hälsade tillbaka. Tveksamt om Lundell hade gjort dito?
b) Går Tom på gatorna och tror att han också är en kändis... Varför annars göra kändishälsningen?

Gud så pinsamt allt kändes...

Sen ringde M och jag pratade med henne hela Hantverkargatan, Norrmälarstrand, Fredhällsparken hem. Är det nåt man kan säga om M så är det att hon är mästare i att prata i telefon:)
Som de flesta kvinnor är, men M leder topplistan!

Nä gott folk, måste skriva vidare på deckaren.
Hugs

Åh söndag, långt ifrån stan...hammarslagen ekar...

Nån som kunde rubriken?
Jomenvisst, från Ulf Lundells debutskiva och låten "Söndag".

Har inte ett skvatt att komma med.
Puben lördag kväll med S. Hon är skön och berättade om sitt uteliv och vi hade hängt på Ritz och Cafe Opera samtidigt trots att hon är 5 år äldre.
Jepp, Tom var ung när han började hänga på krogen, bara sjutton år.
--------------------------
"Så mycket bättre".
Laleh är ju grym! Bästa versionen igen. Eva Dalgren började lipa, så bra är Laleh.
Och vägrade vara kanin! Respekt!
---------------------------
Skriver för fullt på kriminalromanen och två kapitel färdiga.
Har man inget liv får man se till att skaffa ett.
--------------------------
Match i Solna TK idag. Mixad serie så jag mötte en tjej.
Hon var rätt ung (30?) och rätt snygg så jag blev så klart förälskad.
Blir jag alltid i sångerskor eller tennispelerskor, eftersom det är som en dröm.
Som vanligt är de bästa upptagna. Hon hade boyfriend. Såklart. Så är det alltid.
De bästa går inte fria länge inte...
---------------------------
Nä måste skjutsa skateproffset nu.
Hörs.
By the way: Min kommande kriminalroman kommer att visa hur usla Jens Lapidus, Camilla Läckberg, Mari Jungstedt och allt vad de heter, verkligen är.
Minst 15 språk vill jag att den översätts till.

Puss puss

Nu lite tv: "Så mycket bättre" ny omgång

Antar att ni såg första avsnittet, läser ni Nöjesbloggen så ser ni på succen "Så mycket bättre" också va?
Mina reflektioner var följande:

Hur skulle jag stå ut med kräkmedlet Tomas Ledin i varje avsnitt?

Min drömkvinna Lena Ph är med och det kunde väga emot...

Laleh har jag så mycket gott att säga om, älskar hennes skivor, hennes väsen.

Etype landade i helikopter sist av alla deltagare. Faktum är ju att Etype är den störste i sammanhanget om man ser berömmelse utomlands.

Mikael Wiehe var sig lik. Mysig gubbe och Thåströms stora idol.

Eva Dahlgren var coolare än väntat, trodde hon skulle vara jobbigt gnällig, neurotisk, men det visade sig att hon bara såg det som att "jag ska träffa några kompisar en vecka..."

Timbuktu var minstingen i gänget och ödmjuk inför sällskapet.

Nyheter i omgång 2:
Mer av beröm efter varje tolkning, Ledin var gråtfärdig efter varje låt.
Ännu mindre samtal runt matbordet. Trist. Nu får huvudpersonen hålla monolog.
Ni minns väl Plura och Dilevas "Sexbråk i tv".
Mer sånt.

Sammanfattning:
Roligt att se Lena Ph spela fotboll i solglasögon och verkligen kämpa på planen.
Timbuktu körde i diket med flakmoppe när han inte hittade bromsen. Hur kul som helst.

Bästa tolkning:
Laleh som hade arrat om Ledins "Just nu" och gjort den till en egen låt. Hon är så grym!

Omgång 2 kan bli hur bra som helst. Jag hoppas på en skandal!

Klicka här om du mot all förmodan missade det bästa musikprogrammet:
http://www.tv4play.se/noje/sa_mycket_battre

Johan Johansson live

Vilken dag!
Först skriva kapitel 1 på deckaren som jag just påbörjat.
Sen ut till MIK hallen och seriematch och jag tog mina första poäng.
Efter det in mot Södermalm, Hornstull och kvarterskrogen SKÅL där Johan Johansson spelade live med sin basist.

Fotot ej från Skål. Min kamera trasig.
Vilka träffade jag där, om inte Janne Borgh, basMagnus, KH, Tingberg, och en musiker som jag hade lirat med 1989!
Den gitarristen spelade idag med Janne Borgh. Lilla lilla Stockholms musikvärld:)
Vem stod i baren och serverade öl? Den gamla rockstjärnan Pelle Almgren. Han bor numera på landet åt Gnesta till och spelade inte längre.

Johan Johansson spelade nya låtarna men utan trummor och band bakom sig.
Det lät fint och Johan var lika arg som vanligt.

Efteråt var det mingel och när basMagnus, jag, Janne Borgh, Donatello (bas Johan Johansson) snackade så var vi 4 basister samtidigt, helt sjukt. Jag fick bra tips på basriggar av Janne inför min comeback i vår.
Sista beställningen kom.
Janne och jag gjorde sällskap västerut mot våra hem.

Oh such a night!

En hjälte cyklade nästan på mig

Ja ni har ju läst mina hyllningar till jämnåriga musikern Toni Holgersson här.
Igår måndag gick jag på trottoaren på väg mot Västerbron ca kl 9.45.
Först blev jag irriterad eftersom cyklister ska cykla på gatan och inte på trottoaren.

Just när cyklisten passerade mig och jag slängde ett ont öga, så såg jag att det var min hjälte.
Toni Holgersson.
Han for fram på en gammal sliten herrcykel utan växlar och en tung ryggsäck på ryggen med ett stressat uttryck.
På trottaren alltså inte i cykelbanan som de andra.

Jag stod länge och betraktade honom när han hade passerat mina fötter.
Vart var Toni på väg?
Varför cyklade han så tidigt en måndagmorgon?

Han svängde av mot Lilla Essingen och försvann ur mitt synfält.

Jag stod kvar och undrade. Varför hade Toni cyklat förbi mig just den tidpunkten?

Det var en bra måndagmorgon, trots allt.

En av världens bästa one hit wonder

Ingen vet var Nik Kershaw kom ifrån.
Ingen vet vart han tog vägen efter 1985?
Kanske han är bartender på en pub i en förort till Newcastle?
Ingen vet.
Men vi vet att han skrev "The Riddle" som blev en megahit 1985.
Nik hade tur och fick inleda mastodontkonserten Live aid 1985. Timing......

Han var sjukt nervös.
Efter giget har ingen hört av grabben.
Lämna en kommentar om du vet nåt om Nik.

Nik Kershaw Live Aid - The Riddle