Thåis nya platta

Thåström älskar jag så starkt så att jag besparar er massa kärleksförklaringar.
Upptäckte Ebba Grön med singeln Profit 1978.
Sen dess har jag följt honom i ur och skur. En lång väg idag.
Har träffat Thåström några gånger. Flyktiga korta möten via gemensamma vänner.

En gång satt jag och en basist (som kände Thåis via sitt jobb i en musikaffär) och tog en öl på Kvarnen. (Thåströms stamställe på Söder). När jag kom tillbaka till bordet, satt Thåström på min plats med sin dåvarande fru brevid. Han hade kommit in på stället medan jag var på herrarnas.
"Var är min öl ?" frågade jag förvirrat. Thåström pekade och sa "Jag kan flytta på mig, de e lugnt". Jag var i chocktillstånd och mumlade nåt i stil med "Äh sitt kvar du, det gör inget".
Min kompis och jag satt vid bordet och jag tänkte att jag äntligen hade en chans att snacka lite med kungen.  Tyvärr kom en fyllskalle och förstörde allt genom att hänga över bordet och var otrevlig mot Thåis. Han och frun blev tvungna att lämna stället. Efter bara en öl.
Jag var ytterst nära att slå ner fyllskallen!

Det hände några fler gånger att jag träffade Thåström, men mer om dessa möten en annan gång.

Han vägrar fortfarande ge intervjuer. Så den lysande tidningen Sonic (nr 61) går bakvägen. Intervjuar musiker i hans närhet, som OM Thåström istället. Genialiskt. De väljer ut kungens 50 bästa låtar.
Min gamle vän är med i 8 sidors artikeln också, Micke Herrström. Han producerade ju Thåströms svenska comebackskiva 1999.
Klicka här:
http://www.sonicmagazine.com/

Nya skivan då?
Thåström är mer intresserad av stämningar numera. Några klassiska melodiösa låtar som "Sönder Boulevard" eller "Långt bort" från de två skivorna innan, finns inte här. Musiken är mer åt samma håll som Sällskapets skiva. Atmosfären.
Ganska svårsmält skiva denna.
Samtidigt får man respektera att han alltid vill gå en annan väg. Eftersom alla hans skivor blir succér så har han ju råd med det.
Bästa låten: "Sluta när jag vill".

U2- I will Follow Måndagsbörsen 810209

U2 forfarande i gymnasieåldern. Så unga, så oförstörda, sån tro på musiken som kraft. Bono redan en star. Texten om katolska tron som grabbarna och framför allt Bono (skrev texterna) grubblade på under de första två skivorna. "I will follow" är en ren kärleksförklaring till Herren och att en ung Bono alltid kommer att följa efter, oavsett vad som händer i den heliga skriften. Bättre religiös text har nog aldrig skrivits...Från svensk tv.

Whitney dårå

Det var några som undrade hur en musiker som Tom, kunde bemöta Whitney Houstons död med tystnad.
Inget konstigt alls.
Tjejen betydde inte ett jackshit för en gammal hårdrockare/indiepopare/punkare, som Tom.

Hennes sångstil hatade jag. Jag gillar sångerskor som LykkeLi. Hjärta. Whitney hade tekniken.
Hon var en fantastisk sångerska tekniskt. Men inget för mig.

I min värld var hon en skivbolagsprodukt som fick låtar, sjöng in dom, fick hits.
Träffade en svart snubbe som gillade kokset. Hon fastnade i det. Bedövade sig.
Fick inte till en comeback. Mera koks.
The end. Tragiskt som fan.

Men för mig betydde Whitney ingenting.
Därav mer inlägg om Stig Vigs död.

Vila i frid Stickan!

Real pain, sa jag

Jag vet, jag har lånat rubriken från Cures hitsingel många gånger här på bloggen.

Private shit. Läkare kl 13, mina knän värker varje dag. Jag är ung (ok medelålders då, hemska ord). Men jag ska fan kunna jogga och spela tennis hur mycket jag vill. Eller hur?
Det började med skenbensinflammation. Som aldrig försvann. Jag har den kvar. Spelar ingen roll om jag slutar springa. Skenbensinflammationen kom för att stanna. 6 mån har jag haft den nu.

Knäna började värka efter hårda tennismatcher.
Sen började dom värka varje dag.
Jag bokade tid. Vill ha dom röntgade.

Vad fan! Är inte det här ett fysiskt problem som 85 åringar dras med? De med rullator. De i rullstol.
Inte Tom.
Ja vi får se. Säger doktorn vila knäna, svarar jag ät skit.
Jag kan inte vila. Jag vill leva livet varje dag.
---------------------------------------------

Söndag kl 23.29

Wallanderdeckarna har sina poänger i TV4. Men tyvärr räcker det inte med bara två skådisar som vet hur man jobbar. Krister Henriksson och Lena Endre. Båda från Dramaten.
Den övriga ensemblen är på Vår teater nivå, speciellt den unga polisen som gör praktik. Skrattretande usel.
------------------------
Träffade Jonny Rocker igår. Han hade med sig två roliga damer också. Vi hamnade på en brittisk pub i Gamla stan med livemusik. Tydligen hade den funnits där länge, men jag hade aldrig sett den. Märkligt.
Nej det var inte Wirströms. Den har jag varit på...
------------------------
Tennis i serien idag kl 12. Var inte alls i form. Låg under med 2-5 i första. Lyckades vända och vinna setet. Vet inte hur det gick till?
Leder serien nu och det lutar åt div 3 igen, där jag hör hemma.
-----------------------------------------------
Mellon igår.
Andreas Johnson i särklass. Men hur fan kan Ranelid gå vidare???
Och vad gör karln där?
Btw så hade Andreas snott ett parti från Suedes låt "Beutiful ones".
Ja alla snor ju, inte minst på min TenderBeat skiva som ni kan höra på Spotify.
Men att sno ett helt parti som Andreas gjorde var rätt ovanligt.
-------------------------------------------

Sova!

Fredag typ såhär

Hallå där.
Här kommer en blogg om nuläget. Trams eller roligt. Eller både och?

Inte så många blogginlägg från mig, det beror på att jag hårdredigerar min roman nu. Den kommer först. Det går till så här, om en författare skriver en roman:

Intrig. Skrivs separat. Kapitel för kapitel. Så att man vet innan varje kapitel vad som ska skrivas. Tvivlar på att Ulf Lundell någonsin gjort så. Men så blir ju hans böcker därefter...

Utkastet. Författaren skriver boken klar, men man orkar/hinner inte/vill inte/ redigera varje sida eller ens varje kapitel. Man kör loppet klart. För min del mellan oktober 2011 och febr 2012. Femmans växel.

Redigeringen. Man stryker kraftigt allt pladder. Alla upprepningar. All skit helt enkelt. Här kan romanen på 200 sidor bli på 180 istället. Och mycket bättre. Vissa kapitel kan stuvas om för spänningens skull.

Sen. Är det klart att skriva ut i pappersform. Du läser igenom ännu en gång. Hittar korrekturfel.
Redigerar än en gång fast i mindre skala.

Skriver ut allt igen.

Klar. Förhoppningsvis.

Förlaget ringer dig och säger YES.
Du blir intervjuad i Babel.
Boken närmar sig snabbt "Snabba cash" nivå.
Skavlan ringer för medverkan.
Boken säljer ännu mer.
SF ringer och vill köpa filmrättigheterna.
Du säger ja för du är trött på makaroner.
Bindefeldt vill ha dig på sin inbjudningslista.
Du går på premiär.
Slutligen blir du tillfrågad om att delta i Lets dance.

Ungefär så går det till i det lilla landet i norr.
Somliga tackar nej. Jens Lapidus kommer du aldrig se i Lets dance.
Somliga tackar ja till allt. Björn Ranelid är med i melodifestivalen imorgon...

------------------------------------------------------------------
Thåströms nya ute nu. Köp!

----------------------------------------------------------------
Jag ska träffa Y ikväll, det var länge sen.
----------------------------------------------------------------
Graham Greene är en av världens bästa författare. Läs idag!
----------------------------------------------------------------
När blir Robin Söderling frisk? Det kan du undra över.
-----------------------------------------------------

Gokväll!

Bloggläsaren i Honduras

Kan nån förklara hur den fantastiska Nöjesbloggen kan ha läsare i Honduras och Sydkorea?
Inte så många. 2 st.
Men ändå. Måste ju vara svenskar som bor där eller hur?
Varför skulle en sydkorean läsa om Thåström liksom?

Men roligt.
Hugs.

Van Halen - Tattoo

Första singeln från comebacken med David Lee Roth på sång, första gången sedan 1984...

28 år sedan!!!!!!!!!!
Bra låt. Men oerhört svårt att se David korthårig. Eddie i runningshoes.
För er som inte vet nåt om bandet. Eddie Van Halens son spelar bas och är typ 22. Rätt coolt jobb i den åldern.

h

Van Halen släpper cd med orginalsångaren

David Lee Roth.
Denna fantastiska showman. Denna medelmåttiga sångare men som var ett mirakel på scenen så fort Van Halen klev upp på den.
Han gick solo efter albumet "1984" med hiten Jump. Vi snackar mitten av 80-talet.

Sen dess släppte han några mediokra soloskivor. Men utan Eddie Van Halens låtskrivargenius bakom sig så stod han sig slätt.
David tog jobb som ambulansförare i NYC för några år sen.
Troligen hade pengarna tagit slut av allt koks?

Men.
Nu är Van Halen ihop igen.
Med David Lee Roth på sång.
Fåntratten Sammy Hagar är borta.

Så förbannat roligt att de spelar igen.
Foto: 80-tal, David näst längst till högerr, som vanligt pikandes basisten:)

Svar till Emil

Förra inlägget om Thomas Di Leva, fick sign Emil att döma ut artisten totalt och Emil menade att Di Leva var en kvinnomisshandlare som inte ens borde få tävla.
Men Emil.
Har vi inte alla fattat att kvällspress är hyenor?
Att dom blåser upp allt som kan sälja?

Alltså: Di Leva dömdes aldrig. Exet anmälde men sen hände inget.
Alltså vet man inget om vad som verkligen hände, eller hur?

För övrigt är de flesta genierna rövhål privat.
Men det måste man skita i.
Skulle jag sluta lyssna på John Lennon, för att han sabbade Beatles?
Nej. Privat är en sak.
Konsten, en annan.

Ikväll håller vi på Di Leva

Trodde aldrig jag skulle få se Thomas Do Leva i en melodifestival. Men det är sant. Ikväll ringer vi på hans låt. Oavsett hur det låter. Han står i en egen klass i denna tävling. Att tävla mot små barn som Ulrik kan inte vara lätt...
Jag var nära att bli hans basist 1985.
Bara en sån sak.

Go go Thomas!

Mitt författarliv, så här var det...

Cirka 1000 manus per år. Jag sa: per år. Till de största bokförlagen. Varje år. 1000 st manus, en del bra, en del ren skit.
Skönlitteratur mest. Deckare. Noveller. En och annan faktabok kommer nog in också.
I pappersform...Förlagen kräver pappersform. De vill inte ha usbminne, eller cd, mail. Papper vill dom ha.

Som en ung författartalang så läste Wahlström&Widstrand min första roman "Tröst i öst" redan 1989. Deras uppmuntrande refuseringsbrev har jag sparat.
"En lovande skildring av en ung mans sökande efter sin biologiska far........"
började den. Men nej tack, ring inte oss, vi ringer dig. De skrev att jag gärna fick skriva en till som de ville läsa.
Så då gjorde jag det. Som om Wahlström brydde sig...

Klassiskt författarliv: flickvännen fick ta skit. Aldrig pengar. Söp. Sket i jobben. Klassiskt! Ha ha ha.

"Tröst i öst" , min debut, var egentligen en Ulf Lundell-pastisch. D.v.s inte så originell. Stöld av en stil som Lundell redan hade gjort till sin egen. Handlingen var originell, visst, ung musiker drar till Kina för att leta efter sin far....Spelade ingen roll. Förlagen vill se intäkter och personlighet. Det var helt enkelt för opersonlig stil, för mycket Uffe.

Jag skrev sen mellan 1991-1992 en roman som hette "Tre snåriga stigar".
Långt innan pcns tid. En liten elektrisk Casiowriter var det som gällde.
Men det gick inte att redigera... Antingen Tipex. Eller skriva om hela sidan.

"Tre snåriga stigar" handlade om mig, Basti, Micke Arrelano, och våra tonår. Vi var som bröder.
Nu var det inte längre Lundell utan jag hade gått över till Klas Östergren och hade läst hans "Gentlemen".
Refuserad igen...Vem tusan kan plagiera genier och tro att man kommer undan med det?
Basti körde ihjäl sig 1986 och Micke är idag horseare. Tyvärr.

Var alltid samma tre förlag som jag sprang hos:

Wahlström&Widstrand (Lundell fanns där....)
Norstedts (Stig Larsson, som jag numera känner lite, och min polare kultförfattarens Claes Holmström gav ut 3 böcker där och försökte hjälpa mig)
Bonniers (Per Hagman där och han var så dålig, men tydligen bättre än mig)

Refuserad två gånger.
Jag skrev en tredje. Den hette "Vrakets luftbublor". Lämnades in till förlagen 1993. Nu var det inte heller Östergren utan Umeås stolthet Stig Larsson som var förebilden. Orignalet - inte TT-journalisten som skrev om Salander... - och Stig Larsson var bara helt magisk. En äkta dramatiker som söp, drogade, bodde i en etta på Lilla Essingen med en katt och förhållandena gick åt helvete. Stig ville skriva!

Jag hade läst hans "Nyår" och "Komedin 1" och sett hans pjäs "VD" med Ernst Hugo, och han var mentorn just då.

"Vrakets luftbubblor" blev också refuserad. Ärligt talat minns jag inte mycket av handlingen. Illa. Jag slutförde boken hos min dåvarande vän PL som bodde på Högalidsgatan 52 b, på hans röda soffa. Jag hade fått ett bra basistjobb hos Tequila Girls, och jobbade inte längre. Skrev, söp, repade med bandet och åkte runt i en van och gav konserter i landet.
En skön tillvaro för en 26-åring som hatade att jobba...

När refuseringsbreven kom den tredje gången, sa jag: aldrig mer en roman.
Nu blir det rocknrollstar som gäller. Det här var 1993.

Och visst. Skriver man 3 romaner, som var för dåliga, slarviga, så ger man ju upp.
Basisten var bättre.
Redan samma år åkte jag på min första Europaturne och året efter spelade jag på Hultsfredsfestivalen.
Sen la jag bas i band som Mobile Homes, Stiff Breeze, Janne Borgh, Tredje mannen, m.m.m.m.

Men jag kunde inte hålla mig. 1999 skulle jag skilja mig. Hade levt ihop med en rasist och manshatare och kanske t.o.m människohatare. Jag stack. Började skriva på bok nr 4. Som tröst.
Satt ute på Gärdet i en etta och undrade vad som hade hänt?
Som en idiot. Jag menar, 3 romaner var ju för mediokra. Varför skulle 4an bli publicerad?
"Fred" gavs ut på ett internetförlag som Linda Skugge och Sigge Eklund startade. Men av de tre stora förlagen var det iskallt.

Aldrig mer sa jag igen. Hade dessutom lämnat ut mitt ex i boken och trodde jag skulle bli stämd. Fast Sveriges tryckfrihet gjorde mig lugn.

Började på en kriminalroman i oktober 2011. Så varför skulle just den bli publicerad?
Oerhört välskriven. Spänning från sidan ett. Ovanlig intrig.
Ja vi får se.
Bättre än Camilla Läckberg, Mari Jungstedt, Håkan Nesser, Åke Edwardsson, garanterar jag att den är i alla fall...
Lova att köpa den om Bonniers ger ut den.
Lova.

Puss

Filip och Fredriks nya serie

Började idag på kanal.....5 var annars?
Tid......21.55..såklart.

"Får vi följa med?"

Jag tror mycket var riggat, fast de hävdar motsatsen.
Mannen på tåget till Sundsvall på plats 23 t ex.
Klart som fan att det var riggat innan.

Likaså damen från Casinot. Snygg och glad. Klart att det var riggat med.

Tänk på det när ni tittar.
Mycket är uppgjort trots att grabbarna vill ge sken av motsatsen.

Roligt. Filip och Fredrik är i en egen division. De är bäst!
Trailer här:
http://www.kanal5play.se/klipp/play/farvifoljamed-s01e01-preview?origin=program

Mellon i lördags dårå

Jag har sett samtliga melodifestivaler sedan 1999. Och t.o.m sänt in två egna bidrag.
Det betyder inte att jag gillar musiken där. Utan att jag bara hänger med.
En gammal gymnasiepolare har dessutom varit med där. Jan Johansen.

I lördags då?
Jag var i chock. Under de första 6 låtarna gillade jag Sean Banan bäst. Det kunde inte vara sant. Det var så jävla dåligt.
Men sen kom Thorsten Flinck. Jag ringde på hans låt.
Dag Vags gamla gitarrist är ju med i bandet: Beno Zeno.
Bara en sån sak.

Hon som var sist ut med "Euphoria" var också jävligt bra.

Gina Dirawi är helt suverän som programledare.
När Thorsten greppade hennes rumpa sa hon till kameran : "Såg du pappa?".

Men i övrigt.
Dynga.

Heja Thorsten!

Man får mycket gjort ibland

På kort tid har jag en ny mobil, ny mp3spelare, ny digitalkamera hemma. De två sistnämnda har jag fått gratis, vilket har beskrivits tidigare här på bloggen. Reklamationer och tjafs...

Mobilen är en Samsung för 199 kr. Har inte ens smiley tecken. Jag älskar den. Vill inte ha krångel. Vill inte ha Iphone. Vill bara kunna smsa och ta emot samtal. Inget annat.
Internet vill jag bara ha hemma.
Fota vill jag göra med kamera, inte mobil.
Jag är nöjd.


Köpte en Mercedes E220 automat igår. Min VW Polo är snart slut.
Dessutom krockade jag i torsdags. Höger framlykta krossades.
Den här Mercedesen hade jag haft span på i två veckor.
Var övertygad om att den var såld.
Nix, jag är nybliven stolt ägare till denna bil.

Frid.

Litteratur: P.O Enquist

"Kartritarna" från 1992. Äntligen klar.
Ingen skönlitteratur utan P.O tar upp olika händelser som påverkat historien.

Han skriver om Baltutlämningen, Palmemordet, Geijerstam som skildrade den svenska arbetarklassen, osv.
Boken inleds med fysikens lagar angående fotbollsstjärnan Martin Dahlins förmåga att hänga högst i luften när han nickade, trots att han var kort.
Och Patrik Sjöbergs fysiska lagar när han hoppade högst i världen.

Check it out!
"Kartritarna" av Per Olov Enquist.
Finns på ett bibliotek nära dig.

Teater: Thorsten Flinck

Thorsten har jag alltid gillat. I den här showen dricker han starköl, spottar ur snus och hånar Paolo Roberto.
En hjälte! "Var är mina pengar??"

Klicka här:
http://blogg.aftonbladet.se/schulman
http://www.aftonbladet.se/webbtv/noje/underhallning/schulmanshow/article14306060.ab

Mina hjältar har alltid samma drag:

Tar ingen skit från nån.
Vägrar ställa upp om det känns fel.
Super hårt för att medicinera sig.
Problem med motsatta könet.
Genialiska i sitt yrke.

----------------------
Vilka mina andra hjältar är fattar ni nog om ni tänker efter.
De har förekommit rätt ofta här...

Ett tack till dig där ute

Läsestatistiken på Alex Schulman, Sanna Lundell, Blondinbellas bloggar är gigantisk.
Den som tror bloggen är gammalmodig är dum i huvet.
Alex ligger nog idag på flera tusen läsare om dagen.

Twitter. Ja oj vad hippt. Läsa en mening av en kändis. "Tvättstugan nu.". Give me a break...

Jag läser ibland andra Nöjesbloggar. De flesta tillhör tidningars nöjesredaktion och är nischade, en skriver bara om hårdrock, en bara om tv. Osv.

Med tanke på läsarantalet här, så måste jag bara skita i det. Jag skriver ju en blogg som jag skulle älska att läsa själv.
Jag menar att om en annan person skulle ha en liknande blogg (gärna en vän) så skulle jag sitta klistrad. Jag har två kompisar som bloggar friskt.
Den ena Albin Selin, skriver till 95% om arbetet på Hammarby Bandys idrottsarena. Givetvis guld för den som älskar Hammarby Bandy. Ibland klagar han på borgarna. Bra musiksmak, men smal.

Den andra skriver enbart om Hammarby fotboll, på Eurosports hemsida. Han är en bra skribent men när jag skulle följa bloggen krävdes det nåt skumt inlogg för att läsa den. Logga in till en blogg???

Så. Har ni hittat andra bloggar som Toms Nöjesblogg, snälla, lämna en kommentar så jag kan läsa dom.
Alltså: nån form av kultur (måste absolut inte vara musik inblandat), som mixas med lite personliga åsikter.

Var?

Ett stort TACK till dig ikväll kära läsare av denna blogg. Puss!

LALEH - Some Die Young (Officiell)

Första singeln men långt ifrån bästa låten på albumet. "Jag följer dig" är helt magisk. Men den här videon är grym.

Därför älskar jag Laleh

Hennes nya skiva är fantastisk!
Såklart jag tycker det.
Laleh är för mig så otroligt orginell. Sångstilen, hennes arr på låtarna.
Skönheten. Vacker som en sagoprinsessa.
Rösten. En svag röst som plötsligt blixtrar till.
Blandningen av svenska och engelska texter på alla album.
Geni som låtskrivare. Genommusikalisk.
Hennes flummiga intervjuer. Jag älskar dom med. Precis som jag, så kan hon börja på en tråd för att upptäcka en ny tråd som hon glider in på, och på slutet tillbaka till den första.
Brunett och brunögd, ja det är min typ det.

Laleh: du är bara bäst!

Plura jobbar i Hötorgshallen

Pluras straff blev fotboja och samhällstjänst.
Han jobbar nu 3 dagar nere i Hötorgshallen.
Tror inte han tar det straffet så hårt...
Klicka:
http://www.expressen.se/noje/1.2693636/plura-jonsson-trivs-som-fisken-i-vattnet
---------------------------------------------

Fått ny kamera och ny MP3 spelare senaste tiden.
Kameran hade dom slarvat bort. Mp3 spelaren gick sönder utan anledning.
Inget tjafs med kvitton och skit. Bara ge mig nya saker tillbaka.

Den suveräna servicen gavs av:
Japan Photo på Fleminggatan.
Philips svenska kontor.

Tack. Tack som fan.
Det går bra nu.
Nu är det min tur...
JAAAAAAAA!