Många på fejan hade gamla minnen men jag såg Dag Vag så sent som 2010 faktiskt.
En bisarr tillställning.
Konstfack hade personalfest. Jag känner sen gammalt den lokalansvarige där, han är basist, jag har t.o.m bott på hans soffa ett tag 1992. Så han bjöd in mig och JW på gratis mat och konsert. Ädelt av PL.
Nåväl, Konstfack hade bokat in Dag Vag, och inte vet jag hur dyrt det blev men minst 20-25 000 tog dom nog.
Vi var ca 50 utspridda framför den stora scenen. Några anställda satt kvar och åt när bandet kom in på scenen.
Alltså avslaget som fan.
Men.
Dag Vag var proffs. Ljudet perfekt. Låtarna var en slags best of. De inledde med Dimma och det var så jävla bra. Alla gamla hits.
Zilverzurfaren var inte med längre men ersättaren var oerhört skicklig. Beno Zeno, Tage Dirty och Stig Vig var proffs. Vad brydde dom sig om att det var 50 pers en tisdagkväll i Telefonplan...
De gav allt.
I högstadiet gick jag i samma klass som Niklas Löfmark. Vi fann varandra genom det klassiska: samma musiksmak!
Han blev sedemera gitarrist och sångare. (och polis i det civila).
Nåväl, han sa en eftermiddag efter Biologin med Plambeck att han hade en grupp som hette Dag Vag hemma, en skiva som heter Scenbuddism. Dag Vags andra platta, liveskiva med alla kanonlåtar.
På den vägen är det. Jag följde Dag Vag till 1983 då dom la av.
De comebackade några gånger. Den sista skivan Kackerlacka är jättebra, men tyvärr hade Spotify kommit och radion spelade inte några låtar från den.
Stig Vig var en grym låtskrivare med underfundiga texter på vänstersidan. Han var också journalist på Nöjesguiden ett tag på 80-talet.
Han intervjuade Thåström 1985 och den långa intervjun glömmer jag aldrig.
Troligen drack dom öl. Thåström avslutade intervju med ett "gör det här till din bästa intervju någonsin, annars ger jag dig stryk...". Polare emellan.
Vila i frid och tack för din svenska musikhistoria.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar