Om Patrik Sjöbergs biografi

Lika lättläst som en iskall cola en het dag på stranden. Äckelkänslan finns där ständigt, denna "styvfar" Viljo som var ett peddo och förgrep sig på 10-15 pojkar och som hatade kvinnor.
Men vi glömmer det äcklet.

Patrik himself istället. Mr playboy. Han erkänner att det blev några kokainlinor här och där, inte bara 2006 i Göteborg.
Om hans liv var det egentligen inte nåt nytt, vi visste ju redan om playboylivet, flytten till Brasilien, slackertillvaron efter karriären.
Lite skvaller om Mästarnas mästare i sista kapitlet var ju kul, jag såg ju alla avsnitt.
Efter att ha läst över 100 biografier snart - t.o.m El Reefat Elsayed - så hamnar den här på 7e plats.
Patrik är lite för pretantiös (hur fan stavas det?) i sin ärlighet. Lite glimten i ögat hade inte skadat. Det är ju inte en försvarsministiers liv det handlar om, utan en höjdhoppare som levde playboy liv.
Men han ville väl rentvå sig och då blir det lätt allvarligt.

Nya kulor in på hemliga konton för Patrik.
Jag gillar hans rebellstil (som Zlatan, Thåström, Thorsten Flink, Lundell, dvs tar ingen skit) och har lika svårt för auktoritärer som Patrik har.
Hoppas att han hittar någon syssla snart. Men det verkar inte som om han är så sugen...