Min vän HW

På lördag blir det kalas. Då fyller HW år. Han kommer säkert spela bra låtar, han har varit DJ på 90-talet.
Vi har typ 20 gemensamma vänner på Fejan, så om alla dom kommer blir det nog en fin födelsedag för min gamle vän.
En gemensam vän drar till London med sin fru samma helg, och det kändes otippat med tanke på att HW bjöd in för en månad sen. Men visst, somliga planerar resor tidigt...

HW gick i sjunde klass när jag träffade honom första gången. I Vårberg centrum tror jag det var. Han utmärkte sig genom att bära samma coola svarta hatt som basisten Paul Siminon i husgudarna The Clash brukade göra. Inte minst i videon till London Calling.

HW kunde allt och hade ännu mera koll än jag själv på det senaste musiken från UK.
Då ansågs ändå Tom vara en typ av skivnörd som köpte allt av det bästa.
HW blev min överman.
Han lånade ut vinyl med Cure, Joy Division, Killing Joke, Echo&The Bunnymen, Julian Cope, till mig och det var bara högsta kvalite på grupperna.
Jag lånade ut andra skivor tillbaka. Mest svenskt tror jag.

På den tiden var även jag intresserad av fotboll och gick på Hammarbys matcher så gott det gick. Jag flyttade in till Södermalm 1983 och fick friplåtar senare av lagkapten Johan Hammarström.
HW älskade sitt AIK. Men ändå, vi hade fotbollen, vi hade rocken.

Sommaren 1987 var fantastisk. Vi hängde på Open Gate med Neta, Maria B och alla var singlar och fria.
HW älskade livet och livet älskade honom.

1995 var jag tvungen att separera från Magda. Jag fick bo på HWs blåa soffa.
Han introducerade Portishead för mig. Vi hade det rörigt båda två men jag minns mina ensamma dagar på hans balkong med cigg och kaffe och jag lyssnade jämt på Neil Youngs "Everybody knows this is nowwhere" i vårsolen.
Han jobbade på Stjärntv och jag var basist i Tequila Girls och sörjde min Magda om dagarna.

HW besökte massor av konserter med Tequila Girls. Han stod inte längst fram och hoppade direkt. Men han kom dit. Jämt.

Sen gick det som det brukar när man blir 30. Vi bildade familjer på varsitt håll.
Man ses inte lika ofta. Inget konstigt med det.

År 2006 hade HW en liten liten reunion med gänget från 1987. Det blev AL, Neta, Maria B, och jag.
Kvällen började bra i HWs fina lägenhet i Solna. Sen började Maria med sitt jobbiga tjat.
Hon krävde att vi skulle till en hårdrocksklubb!!! i Sumpan. Ingen ville. Taxi dit.
Maria nöjd. Vi övriga undrade var vi hamnat. En öl spilldes ut och Maria sprang in in taxi i vredesmod. HW och jag kvar. AL och Neta hade redan tröttnat.

Jag fick sova i HWs dotters barnsäng. Full som en kastrull. När jag vaknade begrep jag inte var jag var...
Flickleksaker överallt runt mig...

Dagen efter bjöd han på öl och pizza på Råsundavägen. HW till AIK match på Råpan och jag vidare till Krukan där Jonny Rocker väntade, sen skulle vi se Winnerbäcks kompband med Plura, på Akkurat denna vansinniga söndag.

Tack HW för alla år och alla skratt.
Alla resor. Alla gags. Alla fyllenätter och baksmällor ihop. Alla Roskildefestivaler.

Tack som fan.
Sköt om dig.
Ta det lugnt.
Hälsningar från mig.