Upptäckte Ebba Grön med singeln Profit 1978.
Sen dess har jag följt honom i ur och skur. En lång väg idag.
Har träffat Thåström några gånger. Flyktiga korta möten via gemensamma vänner.
En gång satt jag och en basist (som kände Thåis via sitt jobb i en musikaffär) och tog en öl på Kvarnen. (Thåströms stamställe på Söder). När jag kom tillbaka till bordet, satt Thåström på min plats med sin dåvarande fru brevid. Han hade kommit in på stället medan jag var på herrarnas.
"Var är min öl ?" frågade jag förvirrat. Thåström pekade och sa "Jag kan flytta på mig, de e lugnt". Jag var i chocktillstånd och mumlade nåt i stil med "Äh sitt kvar du, det gör inget".
Min kompis och jag satt vid bordet och jag tänkte att jag äntligen hade en chans att snacka lite med kungen. Tyvärr kom en fyllskalle och förstörde allt genom att hänga över bordet och var otrevlig mot Thåis. Han och frun blev tvungna att lämna stället. Efter bara en öl.
Jag var ytterst nära att slå ner fyllskallen!
Det hände några fler gånger att jag träffade Thåström, men mer om dessa möten en annan gång.
Han vägrar fortfarande ge intervjuer. Så den lysande tidningen Sonic (nr 61) går bakvägen. Intervjuar musiker i hans närhet, som OM Thåström istället. Genialiskt. De väljer ut kungens 50 bästa låtar.
Min gamle vän är med i 8 sidors artikeln också, Micke Herrström. Han producerade ju Thåströms svenska comebackskiva 1999.
Klicka här:
http://www.sonicmagazine.com/
Nya skivan då?
Thåström är mer intresserad av stämningar numera. Några klassiska melodiösa låtar som "Sönder Boulevard" eller "Långt bort" från de två skivorna innan, finns inte här. Musiken är mer åt samma håll som Sällskapets skiva. Atmosfären.
Ganska svårsmält skiva denna.
Samtidigt får man respektera att han alltid vill gå en annan väg. Eftersom alla hans skivor blir succér så har han ju råd med det.
Bästa låten: "Sluta när jag vill".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar