Skönlitteratur mest. Deckare. Noveller. En och annan faktabok kommer nog in också.
I pappersform...Förlagen kräver pappersform. De vill inte ha usbminne, eller cd, mail. Papper vill dom ha.
Som en ung författartalang så läste Wahlström&Widstrand min första roman "Tröst i öst" redan 1989. Deras uppmuntrande refuseringsbrev har jag sparat.
"En lovande skildring av en ung mans sökande efter sin biologiska far........"
började den. Men nej tack, ring inte oss, vi ringer dig. De skrev att jag gärna fick skriva en till som de ville läsa.
Så då gjorde jag det. Som om Wahlström brydde sig...
Klassiskt författarliv: flickvännen fick ta skit. Aldrig pengar. Söp. Sket i jobben. Klassiskt! Ha ha ha.
"Tröst i öst" , min debut, var egentligen en Ulf Lundell-pastisch. D.v.s inte så originell. Stöld av en stil som Lundell redan hade gjort till sin egen. Handlingen var originell, visst, ung musiker drar till Kina för att leta efter sin far....Spelade ingen roll. Förlagen vill se intäkter och personlighet. Det var helt enkelt för opersonlig stil, för mycket Uffe.
Jag skrev sen mellan 1991-1992 en roman som hette "Tre snåriga stigar".
Långt innan pcns tid. En liten elektrisk Casiowriter var det som gällde.
Men det gick inte att redigera... Antingen Tipex. Eller skriva om hela sidan.
"Tre snåriga stigar" handlade om mig, Basti, Micke Arrelano, och våra tonår. Vi var som bröder.
Nu var det inte längre Lundell utan jag hade gått över till Klas Östergren och hade läst hans "Gentlemen".
Refuserad igen...Vem tusan kan plagiera genier och tro att man kommer undan med det?
Basti körde ihjäl sig 1986 och Micke är idag horseare. Tyvärr.
Var alltid samma tre förlag som jag sprang hos:
Wahlström&Widstrand (Lundell fanns där....)
Norstedts (Stig Larsson, som jag numera känner lite, och min polare kultförfattarens Claes Holmström gav ut 3 böcker där och försökte hjälpa mig)
Bonniers (Per Hagman där och han var så dålig, men tydligen bättre än mig)
Refuserad två gånger.
Jag skrev en tredje. Den hette "Vrakets luftbublor". Lämnades in till förlagen 1993. Nu var det inte heller Östergren utan Umeås stolthet Stig Larsson som var förebilden. Orignalet - inte TT-journalisten som skrev om Salander... - och Stig Larsson var bara helt magisk. En äkta dramatiker som söp, drogade, bodde i en etta på Lilla Essingen med en katt och förhållandena gick åt helvete. Stig ville skriva!
Jag hade läst hans "Nyår" och "Komedin 1" och sett hans pjäs "VD" med Ernst Hugo, och han var mentorn just då.
"Vrakets luftbubblor" blev också refuserad. Ärligt talat minns jag inte mycket av handlingen. Illa. Jag slutförde boken hos min dåvarande vän PL som bodde på Högalidsgatan 52 b, på hans röda soffa. Jag hade fått ett bra basistjobb hos Tequila Girls, och jobbade inte längre. Skrev, söp, repade med bandet och åkte runt i en van och gav konserter i landet.
En skön tillvaro för en 26-åring som hatade att jobba...
När refuseringsbreven kom den tredje gången, sa jag: aldrig mer en roman.
Nu blir det rocknrollstar som gäller. Det här var 1993.
Och visst. Skriver man 3 romaner, som var för dåliga, slarviga, så ger man ju upp.
Basisten var bättre.
Redan samma år åkte jag på min första Europaturne och året efter spelade jag på Hultsfredsfestivalen.
Sen la jag bas i band som Mobile Homes, Stiff Breeze, Janne Borgh, Tredje mannen, m.m.m.m.
Men jag kunde inte hålla mig. 1999 skulle jag skilja mig. Hade levt ihop med en rasist och manshatare och kanske t.o.m människohatare. Jag stack. Började skriva på bok nr 4. Som tröst.
Satt ute på Gärdet i en etta och undrade vad som hade hänt?
Som en idiot. Jag menar, 3 romaner var ju för mediokra. Varför skulle 4an bli publicerad?
"Fred" gavs ut på ett internetförlag som Linda Skugge och Sigge Eklund startade. Men av de tre stora förlagen var det iskallt.
Aldrig mer sa jag igen. Hade dessutom lämnat ut mitt ex i boken och trodde jag skulle bli stämd. Fast Sveriges tryckfrihet gjorde mig lugn.
Började på en kriminalroman i oktober 2011. Så varför skulle just den bli publicerad?
Oerhört välskriven. Spänning från sidan ett. Ovanlig intrig.
Ja vi får se.
Bättre än Camilla Läckberg, Mari Jungstedt, Håkan Nesser, Åke Edwardsson, garanterar jag att den är i alla fall...
Lova att köpa den om Bonniers ger ut den.
Lova.
Puss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar