Whitney dårå

Det var några som undrade hur en musiker som Tom, kunde bemöta Whitney Houstons död med tystnad.
Inget konstigt alls.
Tjejen betydde inte ett jackshit för en gammal hårdrockare/indiepopare/punkare, som Tom.

Hennes sångstil hatade jag. Jag gillar sångerskor som LykkeLi. Hjärta. Whitney hade tekniken.
Hon var en fantastisk sångerska tekniskt. Men inget för mig.

I min värld var hon en skivbolagsprodukt som fick låtar, sjöng in dom, fick hits.
Träffade en svart snubbe som gillade kokset. Hon fastnade i det. Bedövade sig.
Fick inte till en comeback. Mera koks.
The end. Tragiskt som fan.

Men för mig betydde Whitney ingenting.
Därav mer inlägg om Stig Vigs död.

Vila i frid Stickan!