Magnus Johansson var några äldre och uppvuxen i Norrköping och fick kontrakt runt 1990.
Magnus var snäppet mer rocknroll än Jakob Hellman. Mer gitarrer, attack, mer frenesi, som jag bara föll för. Liksom hela svenska folket.
Första singeln var "Min pappa var en flygkapten" och P3 went nuts. P 3 la den som a rotation på sin playlist och några veckor senare hade hela Sverige hört den märkliga låten om hans far.
Sen kom albumet.
"Magnus Johansson" 1990 som blev grammisnominerad.
Magnus var ingen liveartist, eftersom han aldrig spelade live. Ingen visste varför.
Megabreaket var med en singel efter albumet (en mellansingel alltså, mellan två skivor).
"Vakna nu Anneli" 1992 blev en hit utan dess like och la sig på svensktoppen.
Sen dog det. Uppföljaren var en trött seg historia. Magnus hade tappat det.
Att det gick åt helvete beror enligt mig på:
Konserter, han vägrade, spelade aldrig live.
Namnet! Du kan inte heta Magnus Johansson och tro att en karriär liksom Mauro Sccocos väntar dig... Ett artist namn hade varit på plats.
Hans andra skiva! Den saknade all briljans, frenesi, attack, som gjorde att vi älskade debuten så hårt.
Sen var det över.
Men debuten av Magnus Johansson är en svensk rockhistoria.
Låtarna Slaktarens dotter, Magdalena tog tåget till Katmandu, Till himmelen, Här kommer min tjej, Vi var pojkarna som aldrig behövde sova, Dansa med mig, är precis lika bra som Jakob Hellmans.
Skillnaden var att Jakob Hellman hade ett sjätte sinne som sa honom att om det inte går att upprepa succen så skiter jag i det.
Magnus hade inte det sinnet. Han släppte pinsamt nog 3 skivor till efter debuten fram till 1998.
Sen var det över...
Men han skrev ihop en milstolpe ändå, och det är få förunnat.
Tack Magnus!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar