fredag 28 oktober 2011

Friday on my mind

Träffade min kaxiga dotter idag 15 år och färgat hår.
Hon fick saker för 800 spänn och som tack fick jag en kram när hon åkte.
Den kramen kommer jag leva på länge.
Så lite kärlek har jag i mitt liv.
Min son är här från igår torsdag, men honom får man inte krama.
Han är en skaterebell...


Saker har inte gått min väg denna vecka. Istället för att deppa ihop så tänker jag att: okey så är livet. Upp och ner. Jämnt fördelat. Snart flyt igen. Väntade mig 3 samtal och därmed 3 fina karriärmöjligheter.
Ingen ringde.

Ligger sist i serien på 0 poäng. 4 matcher kvar och jag måste vinna samtliga för att hänga kvar.
Åker troligen ur och ner i 4an där jag inte varit på över ett år.

Jo en god nyhet. Spelar i Solna TK också. Startar på söndag. Kul.

Orkar inte träffa vänner på kvällarna. Känns som jag levt klart.
Sjukt. Så ska man väl känna vid 65-70 typ. Eller?

Thåström i mars 3 konserter. Ser mycket fram mot det. Nya plattan lär vara ute då.


Utkast till manus kriminaldeckaren äntligen klart. Ändrade hela upplägget. Från Columbogenren där man vet vem mördaren är från början, till det traditionella där läsaren svävar i spänning ända till slutet med en okänd mr x som mördare.

Goda saker. Åker till Riga i november med S och E. Kommer resa ständigt numera. Allt för att slippa umgås med mig själv.


Ormbäraren från norsk tv ikväll kl 21. Missa inte. Den var kuslig redan 2005.

Har inte mer att komma med.
Men glöm inte: livet måste gå upp och ner. Men tänk om det bara var upp. Skulle inte en sån människa bli odräglig? Minsta motgång med att t ex hitta en p-plats skulle göra honom till ett svin. Ni hajar.
Mina motgångar gör mig ödmjuk.
Tror jag.

Funderar på Prozac. Vågar inte. Tänkte ringa en gammal vän och fråg om biverkningar. Vågade varken ringa honom eller läkare.
Så förbannat rädd att bli en pillerthriller. Ni vet, beroende av piller. Jag tillhör sorten som bli beroende av allt njutbart.
Tyvärr.

Lördag. Ut med H på dansställe. Hämta ett bord hos Y på dagen.

Övertygad om att ni kära läsare mår bättre än jag. Och har ni lycklig kärlek i närheten - vårda den ömt och bejaka er lycka.

Kom ihåg det som Thåström sjöng:
"Fan fan fan, det skulle vart du..."


Ni vet vad jag menar.

Kram och puss på hand

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar