Waterboys finns än och brinner

Jag var en av få svenskar som köpte Waterboys debutskiva. Petsounds låg på den tiden på Jakobsgatan inne i city.
Min enda ledtråd var en varm recension av någon på av musiktidningen Schlager, som skrev att skivan var lovande, vemodig, sorgsen, melankoli, känslosam.
Jodå. Alla låtar i moll med en uppgiven röst från Mike.
Mike Scotts vemod passade mig som handen i handsken 1981.

När jag fick jobbet som basist i Tequila Girls visade det sig att de startat banan som coverband av Waterboyslåtar.
Saken var klar, jag skulle trivas i bandet!
Waterboyslåtarna som vi vävde in i reportoaren, till publikens förtjusning var:
Bang on the ear
Fishermans blues
Raggletaggle gypsy

Vad jag minns. Kanske var det fler? 1992-1995 var ganska dimmiga år om jag säger så:)

Så detta inlägg handlar om Waterboys.
2003 lämnade jag dom.
Skivan "Universal hall" var inte svår. Men mystisk med piano och underliga (svaga?) låtar.
Jag gav upp. 1981 var ändå länge sen.

2006 kom ett album till. Gäsp.
Sen kom några skåpmat. Ni vet, demos, livetagningar. Jag orkade inte.

2011.
Ett strålande album : An appointment with Mr Yeats

Mikes inspiration till texter hade sinat så han tonsatte helt enkelt poeten (död 1939) Yeats dikter och skivan blev suverän.
Läs mer här: http://mikescottwaterboys.com/waterboys-mr-yeats-album.php

 Låter så här: "http://www.youtube.com/embed/uar2Uu6IhtA"
The Waterboys – Politics