Biografi om Guns´n Roses

Bandet tillhör en fåtalig skara för mig. Alltså band där jag minns exakt när jag hörde dem första gången. Den skaran är liten.
Jag och Anders Paulsson och Rikard satt i en hyrbil nånstans mellan LasVegas och Los Angeles i kvällsskymningen. Jag rattade mellan radiostationerna. Där kom den.
"Sweet child of mine" 1988. Så här låter den:
http://www.youtube.com/watch?v=oobDQ0vdm8M


Det sjuka gitarrriffet som inleder låten. Vi tre unga rockers satt helt förstummade i fyra minuter och lyssnade på det nya bandet medan bilen rullade mot L.A.

Boken då? Skriven av ansedd musikjournalist. Vet ej om den är godkänd av bandet. Troligen inte eftersom bilden Axl Rose är kritisk.
Den får 3 +.
Slash egna biografi var givietvis bättre.

Jag visste det mesta om bandet.
Axl erkänner att han är knäpp. Fick diagnoser. Åkte med en kinesisk healare sista turnen. Behandlade sin omgivning som skit och lät publiken vänta i timmar, så bandet fick böter nästan överallt.
Izzy Stradlin var den äkta varan som hoppade av när det blev för stort.
Duff på bas söp tills bukspottkörteln sprack. Läste sen ekonomi och tog examen i sin hemstad.
Slash, opålitlig, heroinist, hoppade av bandet och spräckte därmed bandet.

En tidsstudie av ett band från gatan utan trygghet, bostad, släkt, som knarkade, och som blev världens största band ett tag.
Fascinerande.
Finns i pocket.