Lundell var kungen och Eldkvarn arvtagarna, så en Holgersson fann inte sin plats, hur mycket än MNW och EMI önskade sig det.
Magnus Johansson, Pontus&Amerikanerna, Eggstone, Wannadies, Perssons Pack, var det som gällde då och Toni hamnade utanför. Det tyckte Toni med och lämnade musikbranschen, troligen bitter.
Han fann tröst hos heroinet och blev hemlös.
Men efter 11 års frånvaro släppte han en comback "Tecken på liv" 2005. Ingen brydde sig nu heller. Men min vän TC från Spiegel gjorde det och brände den från Piratviken. (inte en krona till Toni...).
TC och jag spelade den dygnet runt på Öland där TCs sommarstuga låg uppe i Löttorp.
Vi drack vin och lyssnade på "Tecken på liv" och lyssnade på Tonis bästa skiva och hans berättelser om den tunga tiden.
Nu har jag återupptäckt den via Spotify. Den är mycket dyster, uppgiven och har vemodet som jag älskar.
Skivan har samma klass som Lars Winnerbäck så kolla in den.
Här live från 2009 med fjärde spåret "Den jag en gång var" från "Tecken på liv".
Texten kunde ha handlat om Tom!
Gillar ni Lundell, Winnerbäck, m.fl så slå in "Tecken på liv" på Spottan, ni lär inte bli besvikna...
Att upptäcka en bortglömd skiva kan vara fantastiskt!
Jo, jag minns att skivan gick varm, otroligt bra faktiskt. Holgersson (på den här plattan) står i en klass för sig. Winnerbäck är bra live, men jag har aldrig kunnat förstå att han blivit så populär med tanke på hans musik.
SvaraRaderaPrecis. Tecken på liv måste vara Holgerssons bästa någonsin!
SvaraRaderaJag gillade inte Winnerbäck i början, upptäckte honom sent som fan, först med Daugva. Hans näst senaste. Den är bra och den senaste. Söndermarken har också några kanonlåtar.