Bitterfittan

Romanen var ju svinbra.
En tjej som ruttnade på kärnfamiljens traditionella bild av att kvinnan jämt sliter hårdast.
Så med ett litet barn hemma drog hon ensam till Tenneriffa en vecka.
Så rätt.
När hon kom hem var killen bara glad och sa att hon borde åka iväg ensam flera gånger.
Boken slutar med att hon blir gravid med sitt andra barn.
Vad som var svårt att förstå var vad det var EXAKT som hon ruttnade på?
Detaljer framgår inte. Pappan verkade toppen.
Kanske var det tristessen bara?

Härliga Maria Sveland!