Ja, jag vet, jag fuskade som fan. I natt hoppade ett halvår här och där bara för kunna komma till slutet nån gång.
Sammanfattning:
Hans arbetsliv bestod av möten. År 2001 - till boken kom ut. Med skådisar eller folk som ville sätta upp nån pjäs av honom. Verkade prata i mobilen oavbrutet...Möten, repetitioner. Gotland. Östermalm.
Ärligt. Han jobbade i Oslo några månader och blev som 57-åring svårt förälskad i en vacker 25-åring i ensemblen (Kirsti). Hon var dock upptagen och man lider varje sida med hur lönlös hans förälskelse är.
Norén gifte sig som 47-åring och i första delen av dagboken så är äktenskapet efter 10 år på upphällningen. De försöker få barn genom provrörsbefruktning och ansökan adoption. Inget lyckas och hans fru är konstant deppig.
Ärligt.
Dagboken slutade (ska inte avslöja slutet om ni ska låna idag) med en olycklig historia, den tredje i boken. Precis som Lundell så funkar inte tvåsamheten och han önskar sig istället ensamhet och när Lars (och Lundell) sen blir (ensamma alltså) det de längtat efter, så infinner sig bara den stora tristessen istället.
Så vad var det de längtade efter?
EN DRAMATIKERS DAGBOK.
Är du minsta intresserad av teater så läs den för tusan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar