Ozzys självbiografi

En av de bättre. Om man jämför med Ron Woods (git i Stones, han nämns i boken) biografi så har Ozzy lagt ner mer jobb på att berätta hur han växte upp och hur Black Sabbath startade. I herr Woods bok var det bara party och hans karriär hade gått spikrakt upp från första gången han höll i en gitarr. Ytligt och bara om hur bra Wood hade lyckats. Sånt blir tröttsamt.

Ozzy däremot visade sig vara en ödmjuk herre som än idag inte kunde begripa att han var miljonär och bodde i ett stort hus i L.A.
Han skildrar mycket ingående hur Black Sabbath kämpade tills deras debutskiva släpptes och hur allt vände över en natt. Plötsligt var det flyg, sprit, brudar, men inga pengar, däremot prylar.
Ozzy berättar om sin alkholism och sitt drogberoende utan att försköna det ett dugg. Han verkade mest lida av att vara kronisk missbrukare.
Skilsmässan från första frun och barnen skildras också och han lägger all skuld på sig själv. Respekt.
Hur den gudabenådade gitarristen Randy Rhoades dör i en privat flygkrasch tog också hårt. Hade inte Ozzy sovit när planet kraschade så hade Ozzy själv suttit i det...

MTV såpan skildras också och det var naturligtvis frun/managern Sharon som ordnade den succen.
Han erkänner också att Sharon räddade hans liv och karriär när han var på botten efter att Sabbath gett honom sparken.

Om man som jag tycker att Ozzy gjort de bästa prylarna som soloartist så är biografin klart läsvärd. Man slipper också skitsnacket om Sabbath eftersom Ozzy är ödmjuk och inte ens skrev texterna i bandet, och innerst inne verkar han fatta varför han fick sparken. (dygnet runt på kola och booze under alla turneer...).
Biografin får 4 + av Nöjesbloggen för sin ärlighet.

Nöjesbloggens 3 bästa Ozzy:
Mr Crowley
Mama, Im coming home
Dreamer