Skräddaren

Tack vare min egna blogg blev jag påmind om att hämta min svarta kashmere-rock hos skräddaren i kvarteret brevid. Idag lördag.
Utan lapp. Blev han glad eller? Den gamle korte mannen från typ Pakistan sken som en sol och uppträdde som om jag var hans förlorade son, efter 20 år...

Jag älskar små lokala företagare som hajar att personlighet är lika med service.
Kemtvätten av rocken tar gubben också hand om.

Sådärja nu ser Tom ut som James Dean igen, ni vet när han gick på Manhattan i regnet med kragen uppvikt. Den tavlan hade jag i ram i Gröndal, så jävla grym tycker jag den tavlan är i svartvitt.
--------------------------
Caffe Latte med S vid Fridhemsplan sen. Hon var lika högljudd nykter. Jisses, jag måste fråga om hon har hörselproblem?
Jag: den försynte, tyste betraktaren längst bak i ett hörn, brevid en megafon inför hela cafeét/baren/krogen. Det kan aldrig gå:)