Tom var även en lovande poet

Denna dikt skrevs 1987 på Metargatan på Södermalm. Jag jobbade extra på dagis och var ute varje onsdag, fredag, lördag på Söderhallen och rockklubben Ritz vid Medborgarplatsen. Där umgicks jag med stadens rocknrollkretsar.
Planen var att leva så dekadent som möjligt, så anarkistisk som möjligt, så mycket rocknroll som möjligt, så mycket lidande poet som det bara gick.
Målet var ju författare och rocknrollstar. En audition med Jakob Hellman hägrade och jag hade just provat för Nomads som var garagekungar ute i Europa.
Jag lyckades lika bra med dekadensen som jag misslyckades med att hålla ordning på pengar.
Dikten handlar om den epoken i mitt liv...

SÅNG TILL ANARKIN. c. Tom Lilywhite 1987

Spy i snön
och skrik att du lever
Ett öppet sår skriker i den kalla vinternatten
"Akta er, så ni inte blir smittade"
Livet är en film och
du har huvudrollen mot döden
Vält alla bord som ändå bara står i vägen

Ni visste att vi kunde
Ni visste att vi trodde
Ni visste att vi ville
leva utanför ramen

Men utan vår sång
kom vi ingenstans
Då stod ni på borden
som vi ville välta
och hånade oss och skrek:
"Smitta inte oss,
vi smittar oss själva"

Det enda vi visste
var att vi alltid skulle överleva
om vi fortsatte sjunga
Tillsammans utbrast vi:
"Dont touch the red cover!"