Men nu snackar vi rockstars. I Sverige. Ovanligt. Att Thåström skriver en bok om sin karriär sedd från insidan, kommer ju aldrig att hända. Lundell behöver inte. Hans romaner är ju ändå dagböcker.
Vet inte varför det är så ovanligt att svenska rockstars släpper böcker om sina liv.
Utländska rockstars gör det hela tiden.
Ett lågvattenmärke som basisten Nikki Sixs (Motley Crue) dagbok över sitt forna heroinmissbruk, sålde miljoner, t.o.m i pocket.
Svenska rockstjärnor håller tyst.
Men Kajsa Grytt har nyligen gett ut sin biografi på Norstedts. "Boken om mig själv".
Den ska jag läsa.
Hon var sångerska i Tant Strul och de var de första stjärnorna som jag träffade in real life. Jag var en 17-årig rocker med frisyr som Bono och outfit som en medlem i Gunsnroses. (som inte fanns då).
Kajsa Grytt jobbade på Sätra fritidsgård om kvällarna. Där repade jag och bandet Stockholms Pärlor också. Så Kajsa kom ibland och ville jamma med oss.
Trummor var hon inget vidare på. Men min bas eller Degos gitarr kunde hon rocka loss på. Inte minsta divalater trots att hennes band spelade på Ritz och Roskildefestivalen.
När Tant Strul skulle spela i Skärholmens gymnasium var Stockholms Pärlor supportact. I stora aulan!
Med dagens mått är det som om Sahara Hotnights skulle ha spelat där, så jag var lite shaky innan konserten. I logerna bakom den gigantiska scenen hälsade jag på Kajsa, Nike, Liten, Malena, som drack whisky och åt kakor innan vi gick på.
Hon hälsade alltid när vi ibland möttes på Söders gator massor av år efter denna period i våra liv.
Alltså: flera svenska musikbiografier!
Jag vill läsa om Stig Vig, Marit Bergman, Eva Dalgren, Mats Ronanders liv.
Skrivna av dom själva, inte nån pajas som Måns Ivarsson som skrev 3!!! böcker om Lundell, på ett vidrigt sätt.
Kommer jag få läsa deras biografier?
Foto: Tant Strul
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar