Nick Cave & the Bad Seeds - "The Boatmans call".
En dyster, mörk skiva och Caves bästa formtopp. Trots grubblandet och allt svart så skriker inte Cave ut sin ångest utan det är bara piano, sparsamt komp med trummor, bas och en väsande Cave som undrar över existensialismen, kärleken, religionen.
The Killers - "Sams town"
Efter den mediokra debuten bestämde sig Las Vegasbandet att ta in brittisk superproducent som hade producerat deras egna hjältar, inför den viktiga andra skivan. Flood kom in och de spelade in 12 fulländade rocklåtar och efter ett tag sålde de ut Wembley 2 kvällar i rad. Vi som gillade Depeche, Cure, New Order (som gav dem gruppnamnet då Orders trummis hade namnet på bastrumman!), Echo, Furs, hade äntligen fått en arvtagare. De uppdaterade soundet med blås, och otroliga arr och det blev deras mästerverk so far.
Frida Hyvönen - "Silence is wild"
Frida sjunger som en gudinna och pianot, stråkarna, sparsamma trummor gör det till hennes bästa och en av de bästa svenska skivorna någonsin. Skivan har bland annat den fantastiska omtalade textraden:
"Stone on the bottom of the ocean says "I know this is not the Cul de sac..."
Frida, du är bara underbar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar