ETT FÖRFATTARLIV SÅ NÄRA PER HAGMAN MAN KUNDE KOMMA

"När jag skrev som mest, åt jag soppan brevid el-skrivmaskinen samtidigt som jag skrev. Jag åt och skrev samtidigt. Rastlösheten pumpade i mitt blod och jag skrev på en av romanerna och åt soppa samtidigt. Allt för att kunna fly från det monotona kneget på Telia. Dagarna på 90-talet hade ett givet mönster: Kollektivtrafik mellan Gröndal-Sundbyberg varje dag. Hem, trött som fan. Göra fiskpinnar med pulvermos. Sova på soffan till ca 20. Upp och fortsätta skriva på romanerna. De som skulle ta mig iväg från Telia, som skulle göra mig till jämlik Per Hagman, Klas Östergren och dom andra unga, som skulle göra mig berömd och sen skulle jag medverka i tv-debatterna.
Jag var målmedveten. Vänner och flickvänner såg mig endast på krogarna. Nykter en vardag var jag osynlig. Det var då jag skrev de tre romanerna: Tröst i öst och Tre snåriga stigar och Vrakets luftbubblor. Pengar hade jag ingen koll på överhuvudtaget. Jag skrev. Och repade med olika band. Tequila Girls. Stiff Breeze. Mobile Homes. Tredje Mannen. Jari. För att nämna några.
Jag skrev för att skriva mig iväg från det trista jobbet på Telia.
När jag skrev så åt jag soppan medan jag skrev.
Jag var målmedveten. Jag slet hårt och var solitär som få.
Målet:
Det var att finna friheten och berömmelsen.
Så när jag skrev i köket i Gröndal så åt jag soppan samtidigt... "