Så vad har du för hopp nu då?, frågade reportern.

Har ältat och tjatat hela dagen om britten som fick livstid i Thailands värsta fängelse. (TV4 igår).
Scenen:
Knarksmugglaren, pappan, maken, 55åringen gick in i rättssalen och hade två domar att se fram mot: livstid eller döden.
När kan kom ut berättade han med ett skevt leende att det blev livstid. (Benådning obefintlig i Thai).
Reportern frågade nåt i stil med: Okey, så vad hoppas du nu på?
Jag blev tyst i soffan. Britten blev tyst. Det var en så rubbad fråga, väldigt effektsökande, det skulle bli bra tv.
Om man får livstid i fängelse, utan möjlighet till benådning, vad har man då kvar att tro på?
Smugglaren svarade nåt surt i stil med: Nåt måste vi tro på. Du själv tror på att åka härifrån, eller hur?
Snabbt klipp till havet...

Kunde bara inte idag få bort bilden av att tro på något om man har resten av sitt liv kvar i Thailands värsta fängelse...
Typ så.