Kolla in det här:
Vaknade 06.30 men var utbränd och kunde inte gå upp ur sängen. Låg kvar och begav mig en timme senare än beräknat.
Gick hem tidigt för att sova 2,3 tim innan den sena kvällsmatchen i div 3, började 21. Fem min innan lämnade motståndaren wo pga sjukdom.
Då hade jag åkt buss, tbana, gått i snöstorm nästan en timme!
Han hade ringt mig men till mitt gamla nummer som slutade gälla i aug. Jag visste inte om jag skulle börja gråta, ombytt och klar som jag var.
Tränade förstaservar en kvart sen gick jag till bussen som skulle ta mig till Fruängen 21.37.
Bussen KOMMER INTE. Jag har en snöstorm framför mig. Började gå och till slut tokskratta åt hur misslyckad en kväll kan bli. Buss 163 går bara 2 ggr i timmen och jag hade stressat för att hinna den och slippa stormen.
Efter en minuts traskande kommer bussen åkandes förbi mig ca 8 min försenad. Jag räckte fingret åt busschauffören och blev så arg en människa kan bli.
Tror aldrig jag längtat så mycket efter en bil som då.
När jag kom hem var det mina gamla replokalskollegor Bob Hund på PSL i Svt, live från Emmaboda i somras.
Det piggade upp, sen tog jag en kopp te.
När min tillvaro var som värst visades ett vulgärt program från UK, om britter som satt på livstid i Thailands värsta fängelse.
Egentligen har jag det rätt bra...Jag sitter ju inte på livstid i Thailands värsta fängelse, eller hur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar