Det finns många som har stilen, coolheten, attityden. Och som kommit riktigt långt tack vare det. Men men.
När man som musiker lyssnar och skrapar bakom ytan så är det inte som sologitarrist killen är begåvad, utan andra saker. Men publiken inbillar sig något annat...
Joe Perry - Aerosmiths oerhört coola gitarrist är en riffmästare utan dess like. Men han har i över 30 år envisats med att spela en helvetes massa solon också. DET är han inte bra på. Tom har hört allt med Aerosmith och minns jag ett enda solo? Nej. Gnissel och attityd. Melodiöst och vackert? Nada.
Jeppson - Pajasen i The Ark vill gärna ge sken av att vara en Mick Ronson (Bowies geni på 70-talet) men tyvärr, som sologitarrist är Jeppson hopplös och råkar han spela ett solo på mer än en sträng så har jag blivit imponerad... Bra på riff precis som Joe Perry.
Keith Richards - Fantastisk på riff och hookar. Men somliga Stonesfans tror att mannen kan spela solo också. Hmmm. Ron Wood har hand om den delen i bandet. Teknik är inte allt men lyssna på solot i Sympathy for the devil. Det låter som en ABF elev som just lärt sig att gitarren har 6 strängar.
Slut på riset.
Klipp: Keith solo i en lektion av en gitarrlärare. Hur kul som helst. http://www.youtube.com/watch?v=FoUqJiuRu0o&feature=related
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar